Aftonbladet – 2 mars 1847, sida 2

yttrat: exemplen från åtskilliga nyare stater med representation, helst Tyska, må gerna lemnas åsido; det är parlamentariskt styrda, verkligen konstitutionella stater, hvarifrån exemplen äro något värda Nu infaller Posttidningen: Vi fråga: hvarföre sakna exemplen från Tyska stater det värde, man vill tillerkänna andras? Aro icke Tysklands folk i allmänhet med oss jemförliga i bildningipch förstånd; eller står Tyskland efter det öfriga Europa i intellektuel och materiel utveckling? Vore det icke möjligen önskvärdt, att vi i båda dessa hänseenden kunde dermed mäta oss, och är icke just en sådan utveckling representations-förändringens hufvudsyfte? Bland de länder, från hvilka vi hemtat exempel, äro också England, Frankrike och Belgien. Äro icke dessa länder parlamentariskt styrda, och verkligen konstitutionella ?, Då exemplen ifrån dem ej förtjena mer afseende än från Tyskland, återstår inom Europa endast att söka sådana i Spanien, Portugal, Holland, Neapel och Grekland, hvarmed vi likväl ej anse det mödan värdt att sysselsätta oss. Det kan icke annat än vara betecknande i flera afseenden, att Posttidningen sålunda, i ett ögonblick, då munlåset blifvit lossadt, det vill säga med högvederbörligt tillstånd, på detta sält framskjuter de Tyska staternas politiska författningar nästan såsom ett mönster till efterföljd; och låter förstå, att Tyska folkens bildning likasom skulle vara en följd af deras representativa konstitutioner, under det man al mänt känner, att hvla Tysklands bildade befolkning anser Bäjerns, Wiärtembergs, Sachsens m. fl. konstitutioner såsom högst otillfredsställande, och önskar en reform deruti lika lifligt som vi vilja hafva en förändring i vår fyrkamriga ståndsrepresentation. Om Tysklands intellektualitet utgått från dess politiska ställning, så skulle väl också detta lands största statsfilosoer och historici, en Rotteck, Welcker, v. Raumer, Mittermayer m. fl. varit nöjda dermed, i stället för att yttra sig så starkt och klart om nödvändigheten af ett annat systems antagande, Ett annat ganska intressant och märkvärdigt drag i Posttidningens artikel är, att dess författare, vid uppräknandet af alla Europeiska stater, från hvilka exempel i representationsväg kunna hemtas, helt och hållet förbigår Norrige. Då det är påtagligt att detta utelemnande a den oss närmaste konstitutionella staten icke kan hafva skett af glömska, enär alla de öfriga äro minutiöst uppräknade, t. o. m. Grekland, så kan man häraf någorlunda se, hvilken grad af fruktan som råder för antagande hos oss af den Norska konstitutionens hufvudgrunder; och detta förtjenar antecknas för framtiden. — art — I Östgötha-Correspondenten, läses följande utdrag ur provincialläkaren doktor Lindegrens embetsrapport, ang. sukvårdens vid Linköpings länsfäöngelse under sistl. år, som för de upplysningar deri meddelas om nya cellfängelsets befolkning, synas vara af intresse: Jemte det jag härmed i största ödmjukhet får öfversända rapport öfver sjukvården vid Linköpings länsfängelse för år 1846, får jag tillika till kongl. fångstyrelsen inberätta några generella iakttagelser, upptecknade i anledning af nya cellfängelsets begagnande under sednare hälften af året, neml.: 1:0 att af de fångar, som varit insatta i nya cellfängelset, ingen enda varit af typhus-feber angripen, äfvensom att högst få och godartade sjukdomar endast, der ännu yppats; 2:o hos de flesta deremot har sorgsenhet, ja! ruelse öfver derastillstånd straxt vid deras inflyttande kunnat läsas på deras svårmodiga och lidande ansigtsuttryck, dock ha hos ingen några tecken till annalkande sinnesrubbning kunnat skönjas, och rå känslolöshet har blott hos få förmärkts; 3:0 försök att komma ur cell genom låtsad (simulerad) sjukdom har ofta försökts, men misslyckats, samt af mig castigerats genom en eller annan dags nollportion; 4:0 luften i cellerna är ren och sund; samt äfven vid sträng köld någorlunda uppvärmd; 8:o cellvistandet har under denna tid ej förorsakat hos någon, hvad man egentligen kallar psykisk sjukdom, såsom förut nämndt är, men fysisk sjukdom hos 2:ne fångar, och det notoriska är: att det var hemoptysis (blodspottning) med feber hos båda. De uttogos ur cell, för att skötas på sjukrummet; då de tillfrisknat, intogos de åter i cell, och efter 3 å 4 dagars vistande der voro de åter angripne af blodspottning. Kurering och insättning i cell repeterades 3 å 4 gånger och alltid med samma resultat, hvadan de slutligen måste förklaras ur stånd, att uthärda vistandet i cell. Den ena af fångarne var hecticus, men den andra var af stark kroppskonstitution. ————————— —Ä ÄLL L HRR VAN BOOMS, GULOMYS OCH SACKS TREDJE SOIRE.: Om ett i det hela väl valdt och ordnadt program