Aftonbladet – 2 mars 1847, sida 2

— Från Finland hitkom med sista posten en prospectus till Väktaren, tidskrift för läroståndet, med bidrag af d:rne B. O. Lille och F. IL. Schauman, utgifven af d:r A. A. Laurellpv. Den skall utkomma fyra gånger om året, häftesvis 6 å 8 ark hvarje gång. Priset för ett år, i Helsingfors, är 4 rubel 50 kopek silfver. -(P. 0. I. T.) i I — I anledning af den underrättelse, som först meddelats, att medlemmar af Ulrice Elonore (Kungsholms) församling i hufvudstaden hos K. Majt anhållit, att Bromma regala pastorat, måtte fortfarande förenas med Kungsholmens, har en insindare i Stockholms Dagblad i dag upplyst, att Bromma församlings jordinnehafvande medlemmar underdånigt anhållit att, liksom af ålder brukligt varit, få utgöra ett pastorat för sig. — Af den i dag med posten hitkomna tidningen Skånska Posten finner man, att af de 17 ifrån Christianstads fästningsfängelse rymde lifstidsfångar 42 redan den 24 sistl. Februari blifvit gripna och till fängelset återförda. Bland dessa befinna sig, utom :Key, som varit ledare af rymningsföretaget, de för allmänna säkerheten mest vådliga. De lära begått några, ehuru icke betydliga, inbrottsstölder, innan de genom kronobetjeningens beslutsamhet och allmogens beredvillighet och raskhet blefvo fasttagna. — Jenny Lind. Det musikaliska Wien fortfar att hållas i oafbruten bänförelse af den svenska konstnärinnan; och sedan alla andra uppfinningar att uttrycka den redan blifvit förbrukade, hafva de goda Wienarn? fått det infallet att på eget hevåg göra konstnärinnan till ett slags ledamot af nordstjerneorden. Det är förut nämndt, att man öfver henne slagit en medalj; framsidan deraf föreställer konstnärinnans väl träffade afbild; frånsidan deremot en öfver lagrar sväfvande svan, och öfver den en stijerna, med den i Sverige så välbekanta omskriften: Nescit occasum. Medaljen, utförd af medaljören Radnizky, efter förslag af teaterdirektören Prokorny, var den 44 Februari färdig, och man samlade blott underskrifter på en adress,jemte hvilken den skulle högtidligen öfverlemnas. — En högst egen händelse, som väl knappast har sin like i det konstitutionella lifvets annaler, har i medlet af förra månaden passerat i Mänchen, och berättas i dagens tidningar derifrån. Den bekanta dansösen Lola Montez har sprängt hela Bäjerska konseljen! Konung Ludvig, som bekant är, en stor beskyddare af konsterna och deras idkare, har med särskild huldhet omfattat den sylfidiska Lola Montez, och det inflytande denna lättfotade dame. lyckats vinna å bögre ort var så betydande, att hon från morgon till qväll var öfverlupen af supplikanter, som på hennes medverkan grundade förhoppningar om än den ena än den andra af lyckans håfvor. En vacker dag, för ett par veckor sedan, tillkännagifver Hans Bäjerska Maj:t i sittande konselj, att han fann för godt att förläna Bäj:rska indigenat-rätten ock titeln af grefvinna åt Lola Montez: Konseljen, som ej lärer varit lika öfveftygad, som Konungen, om dansösens förtjenster, gör underdåniga föreställningar; men då Hans Maj:t icke täcktes lyssna till dem, begära alla ministrarne sitt afsked. Ännu den 45 Februari var det ej bekant, att flere än tvenne af dessa ansökningar blifvit definitift beviljade; men sjelfve favoriten, inrikes-ministern von Abel, hade måst stryka på foten för Lola Montez, och utrikes-ministern grefve von Bray hade nedlaggt sin portfölj, och redan lemnat Miänchen. Man afvaktade med största spänning de vidare följderna af denna ministeriella kris, antingen den kom att slutas med grefvinne-titel för Lola Montez, eller med ett nytt regeringssystem!