Aftonbladet – 2 mars 1847, sida 2

— -K-—C2 Pl eee— nnnnnnnnrvw.vwr:-i — — —— LL 1 LL ( OO tGJLRR Vi måste sjelf se efter hvad det är, ropade kaptenen leende; den skurken förstår ej, eller vill ej förstå min fråga,, och, omfattande klocksnöret, ringde han, till tecken att man skulle landa och intaga ved. Wood pile! wood pile!s ljöd det under mellandäck, och styrmanneh med sina handtlangare inträngde, då det nu började att skymma, med Janternor i det dunkla rummet, för att i blåst och regn utdrifva de alldeles icke angenämt öfvegraskade passagerarne, för att bära de våta, drypande vedträden ned utföre den branta, slippriga stranden, öfver den smala landgången. En arbetare vid maschinen hade först fått sin vedbörda på skuldran och gick med stadiga steg på den våta marken, hvars klibbiga lera fastnade vid hans skosulor: ban uppnådde plankan och rörde sig derpå försigtigt, då ett al vedträden gled ner; han ville fatta det, men förlorade dervid balansen, och störtade med hela sin börda ned i den forssande strömmen Strö aska på plankan. ropade styrmannen damn itv, Hvart ämnen ni er alla? gören er pligtb j En man öfver bordp, skreko flera. ,Fördömme den narren! det är hans egen skull — raskt boys, veden ombord ! Se efter karlen, ropade kaptenen ned ifrår Hurican-däck. Han simmar i land kapten,, ropade en ma tros, han är redan på det torra. Den öfver bord fallne hade väl uppnått stran den; men skulle icke kunnat genomtränga der dyiga vassen, om icke ett öfver Missisippi hängande träd varit honom till bjelp. Uppkommen