Aftonbladet – 27 februari 1847, sida 1

kerl vände han sig till uppassaren vid skänken och alla följde hans exempel. Den falske spelaren hade under tiden med kufvadt raseri smugit ur kajutan. Under natten föreföll sedan ingenting annat särdeles, -än att slupen flera gånger utsattes för att landsätta eller intaga passagerare. Klockan 3 andra morgonen landade man i Vicksburg, der en hel familj med pick och pack skulle inskeppa sig till S:t Louis. Två kajutpassagerare gingo bär i land, och en af dem sökte en half timme förgäfves efter sin koffert. Kaptenen blef uppväckt, alla upppassarne skarpt examincrade, men intet spår efter det försvunna kunde upptäckas. Då styrmannen frågade egaren, som tycktes skatta kofferten högt, om icke derpå varit fästad en messingsplåt med bokstafven S. Alldeles rätt,, svarade mannen, glad i hoppet att återfå sin egendom. Nå, då vill jag vara fördömd, om icke den skurken Smith stulit den. Han afgick från fartyget 1 natt och medtog en sådan koffert; men jag ansåg det ej misstänkt, då han ej medförde annan packning., Hvar gick han i land ? frågade den bestulne. Ungefärligen 10—4135 mil nedom Vicksburg, vid en stor plantage., Och känner ni plantageegarens namn? Nej; men kanhända känner-lotsen det., Den bekymrade mannen uppsökte nu letsen, som lemnade honom alla nödiga upplysningar, och i förtviflan öfvergafs nu fartyget af den arme, som sannolikt med kofferten förlorat hela sin egendom, och svor bedragaren och tjufven förfärlig bämnd. . Då något obetydligt skulle repareras på machinen, blef det full dag, innan Oceanie kunde gå vidare, och lade sedan till vid Wallnut hills för att intaga ved, hvarefter det med vanlig hastighet genomskar vågorna.