Aftonbladet – 25 februari 1847, sida 2

åt Whigs nödgades man säga — fastän de utan tvifvel visste det tillräckligt förut — man nödgade:; låta dem höra högt, att de icke voro omtyckta vid de europeiska hofven; mindre till och med än vi sjelfva; den som representerar dem är till och med hatad. (Rörelse.) Han är suveränt misshaglig för de tre kabinetterna. Hos Whigs närvaro vid styret stå viiskuld för den ställning, som de tre makterna intagit; den är ganska beqväm för dem; de ha från den yttrat sig ungefär som följer: Vi hafva icke erkänt drottningen af Spanien; för närvarande ha vi ej att inblanda oss i spanska tronfökden,. — Men denna ställning är äfven fruktansvärd; ty från den yttra de sig tillika så här: Blanda er icke för mycket uti Europas angelägenheter, och begrip vårt anspråk att, utan er, ordna dess vigtigaste interessen! Jag hoppas för öfrigt att vi skola veta uppfylla vårt kall, med hänseende till Italien och Schweiz. Men märk väl, att ni i går yttrat alt vi äfventyra att befinna oss ensamme mot fyra. Jag frågar nu: från hvilken tidpunkt? (Buller i centern). w Om drottningen i Spanien får bröstarfvingar, hvilket jag önskar, så är knuten löst, äfventyret lörb:; ingenting annat än missnöjet emellan de begge länderna återstår då. Jag hoppas, som jag nämnde, att vådan skall aflägsna sig: att arfvingar komma till verlden. Jag hoppas det. Men hvilken är, i sådant fall, den frukt ni skördat af hvad ni ombestyrt i Spanien? Gynnas detta bestyr af himlen, så är det franska giftermålet i Spanien att betrakta som noll i politiskt hänseende. — Än en gång: jag önskar det på det lifligaste. Ehuru en ibland kabinettets motståndare, önskar jag i detta hänseende allt som kan anses lyckligast för detsamma, nemligen att vådan mitte afligsnas genom bröstarfvingars födelse åt drottningen af Spanien; jag kan i sanning ej önska det någon större lyckas (Talrika och högljudda bifallstecken). —— -2 2202