Aftonbladet – 24 februari 1847, sida 3

(Insändt.) OM EN ENKEOCH PUPILLKASSA FÖR PRESTESTÅNDET. I anledning af det förslag till en enkeoch pupillfond för presteståndet, som icke längesedan blifvit utarbetad af herrar kommitterade för detsamma, önskade insändaren fästa uppmärksamheten på der punkt i detta förslag, att äfven den del af h. presteståndet som innefattas under namnet adjunkter, i den ställning, som de nu äro, och säkerligen alitid komma att förblifva, upptagits af kommitterade såsom i behof af understöd för .nkor och barn; men det ligger både i saken sjelf att desse lägre prestmäns giftermål alltid måste anses vara högst obetänksamt och motsvaras lyckligtvis äfven så af erfarenheten, att ett giftermål af någon i denna klass endast hörer till undantagen. Men i det ovanliga fall åter att sådant hände, att en adjunkt verkeligen trädde uti giftermål och sedan efterlemnade enka och barn, skulle icke då dessa jemförelsevis billigast kunna njuta understöd utaf den fond, som herrar kommitterade särskildt påtänkt under namn af Fattigfondenn. Men antaget att adjunkterne, såsom sådane, äfven årligen skulle gifva bidrag, så önskade ins. likväl fästa uppmärksamheten på den jemförelsevis för höga afgift som föreslagits af herrar kommitterade i förhållande till de afgifter, som föreslås att utgå utaf de öfrige; helst som kommitterade i denna sak helt och hållet synas hafva bestämt afgifterna efter graden af löneinkomsterna, hvilket synes utaf den öfver allt förekommande klassificeringen. Och härvid synes det vara oproportionerligt, att en adjunkt, som ofta tjenar för 66 rdr 32 sk. bko årlig lön, skall utbetala fyra riksdaler banko årligen till en enkeoch pupillkassa, under det en biskop, som i allmänhet tjenar för minst en lön af 5000 rdr bko, betalar till samma ändamål blott 66 ) rdr bko årligen, då likväl biskopen, om afgiften räknades att utgå i proportion, skulle komma att betala mycket mer. På detta sätt skulle adjunkterne komma i proportion att betala mest, hvilket äfven blifver förhållandet, om adjunkternes afgift ställes tillsammans med den som föreslås att utgå af de öfrige uti ståndet, i synnerhet om den ställes tillsammans med den som skall utgå af pastorerne. När härtill kommer, att just adjunkterne, såsom nådårspredikanter i ståndets sterbhus, onekligen jemförelsevis mer än alla öfrige äro i tillfälle och för bindelse att eftergifva något för enkor och barn oc visserligen ofta äfven göra det; så vore det önskvärdt och mycket lyckligt, om Kongl. Maj:t täcktes i nåder förändra detta herrar kommitterades gjorda förslag på det sätt, att adjunkterne helst altdeles blofve b: friade ifrån denna afgift, celUir, i fall den äfven skall komma att utgå utaf adjunkterne, den ålminstone måtte beräknas efter at helt annat förhållande än som nu skett. ) Insändaren erinrar sig icke bestämdt på riksdalern och skillingen deras afgift, men tror det var så ungefärligen. re LÅ