Aftonbladet – 24 februari 1847, sida 2

korpsen. — Till detta påtagligen giltiga skäl vill korpsen dessutom bifoga, att korpsen hyser den välgrundade öfvertygelse, att en yttre utmärkelse, som enligt sjelfva sin natur endast kunde tillfalla några få af korpsens medlemmar, just för den orsakens skull måste alstra af sig missbelåtenhet hos andra, som kanske kunnat vara dertill mera berättigade, men genom hvarjehanda tillställningar se sig förbigångna; och häraf skulle säkerligen söndring och liknöjdhet inom korpsen blifva den närmaste påföljden, om också icke korpsens fullkomliga upplösning derigenom bereddes: en händelse, som korpsens medlemmar önska att så vidt möjligt är förekomma, och just derföre måste vara betänkta på att undvika allt det, som dertill kunde gifva någon anledning. Sammanfattas nu det ofvanföre framställda, så kan korpsens utlåtande i den förevarande frågan helt kort sålunda uttryckas: att korpsen på uppgifna: skäl nödgas afsäga sig all honorifik utmärkelse för någon af sina ledamöter; men att, om något allmänt understöd till apparaters vidmakthållande eller anskaffande kunde korpsen tilldelas, vore detta en belöning, som korpsen med största tacksamhet skulle emottaga, och i mån af sina krafter söka att vVedergälla genom nit ock oförtrutenhet i sitt kall. Handelstidningen yttrar härom, att det torde imedlertid höra till sällsyntheterna i vår dekorationslystna tid, att ett icke ringa antal individer afslår alla yttre distinktionstecken för ådagalagd samhällsnyttig verksamhe, och åtnöjer sig med den utmärkelse, som ligger i sjelfva de ådagalagda handlingarna. ——E— Lp —