Aftonbladet – 24 februari 1847, sida 2

— Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-tidning meddelar ett inom dervarande frivilliga brandkorps den 4 dennes hållet :protokoll, i anledning af en uaf landshöfdingen gjord och a: magistraten och brandstods-kommitteen biträdd framställning om belöning för denna korps, som gjort sig utmärkt för sin oförtrutenhet, hurtighet och skyndsamhet vid eldslickning och bergning. Detta protoko!l innefattar korpsens svar på anbudet och är så värdigt, att vi tro oss böra meddela en del deraf. Efter att i fråga om föreslaget penningunderstöd till vidmakthållinde af attiraljen, hafva förmält huru korpsen redan fått dylika vid sin stiftelse, samt att det af vissa allmänna verk och inrättningar åtnjuter bidrag, hvilket endast Städernas allmänna brandstodsbolag, förvägrat densamma; hvarföre frågan härom hänskjutes till magistratens eget afgörande, yttras följande: Öfver den sednare delen af frågan, eller den honorifika utmärkelsen för någon eller några af korpsens medlemmar, vill korpsen, såsom redan är nämndt, icke innehålla sitt utlåtande, så mycket mindre, som korpsen, utan att träda grannlagenheten för nära, finner dess afgifvande mycket underlättadt genom de åsigter om nämnde sak, hvilka hos flertalet af korpsens medlemmar gjort sig gällande. På grund af dessa ser korpsen sig försatt i nödvändighet, att allvarligt undanbedja sig all slags honorifik utmärkelse för enskilda medlemmar af korpsen, och tror skälet dertill vara af den beskaffenhet, att ingen skall kunna bestrida dess rigtighet, så vida man endast föreställer sig det förhållande, i hvilket hvarje korpsens ledamot står till de öfriga, då korpsen vid någon eldsläckning är i verksamhet. Hvarje ledamot har nemligen sin bestämdt gifna plats, der hans verksamhet tages i anspråk, så att den ene ledamoten måste på sin plats visa lika mycken drift och oförtrutenhet, som den andre på en annan, om det hela skall hafva full öfverensstämmelse och sammanhang. Visserligen finnas platser, som kunna mera bemärkas än andra, hvllket är alldeles i sin ordning, och till hvilka derföre val inom korpsen anställas, för att de dugligaste dertill må utses; men man får icke förbise den väsendtliga skillnaden, som det är emellan att blifva bemärkt och att utmärka sig, och således icke heller taga för gifvet, att den som innehar en mera bemärkt plats, just derföre i något afseende utmärker sig framför de öfrige, som icke hafva fått sig sådene mera bemärkte platser tilldelade. Vid frivilliga brandkorpsen kan ingen, på hvad plats som helst, utmärka sig framför de frige, ty då hvar och en gör sin skyldighet, så can han icke göra mer, hvilket åter skulle anses vara gjordt, om företräde skulle kunna honom tilltelass. Om derföre korpsen någon gång lyckats i ina bemödanden, så får framgången icke tillskriffas någon enskildt ledamot, utan alla gemensamt, ch det möjligen förtjenta berömmet blifver således, m det utfaller, en gemensam utmärkelse för hela