YTTRANDE AF THIERS I DEPUTERADEKAMMAREN RÖRANDE FRANKRIKES POLITISKA STÄLLNING. Ehuru vi redan (i måndagsbladet) meddelat en öfversigt af adressdebatten i Fransyska deputeradekammaren, tre vi oss dock böra återkomma till en utförligare framställning af Thiers tal vid detta tillfälle, emedan det innehåller högst intressanta partier, så väl rörande den politik, Frankrike bör föka i afseende på Spanien, som alliansen med England, och öfverhufvud betraktelser öfver hela den politiska ställningen i Europa, hvilka bära pregeln af talarens snille, stora öfverbliek och bekanta klarhet i framställningssättet. Vi förbigå dock hans analys af notvexlingen emellan Fransyska och Engelska kabinetterna rörande Spanska giftermålen, dels emedan den är af mindre intresse för Svenska läsare, dels derföre att det märkligaste af de vexlade mnoternes innehåll redan förut blifvit meddeladt. Efter en inledning, som ej innehåller någonting väsendtligt för de frågor, talaren ämnade afhandla och som vi derföre förbigå, kom han in på sjelfva ämnet, och yttrade sig sålunda: Mina herrar! Jag vill omfatta hela frågan; det är tvenne facta, som böra karakteriseras, de Spanska giftermålen och Krakauska affären. Hvad de förra beträffar, skall jag genast säga min tanka. Jag tror att drottningens giftermål med H. K. H. Don Fransisco var bra, var nyttigt; hvad H. K. H. Hertigens af Montpensier med prinsessan Donna Fernanda Luisa beoträffar, har jag ansett det önskvärdt i flere hänseenden, föga betydande i afseende på sina följder, men för tidigt, och förnämsta orsaken till förlägenheten i den närvarande ställningen. För att bevisa eder hvad jag påstår, bör jag undersöka sjelfva facta; jag hoppas kammaren illåter mig det. Man skall säga — jag vet det, ty hvad uppinner ej förtalet? — att jag går att lemna bi-. räde åt en främmande regering. Det bryr jag mig icke om. Det har icke varit min vana, utt hemta mina ingifvelser hos utlänningen; andet vet det, och det är nog för mig. Jag kall ingå i denna debatt med en opartiskhet, om jag anser nyttig. J skolen deröfver vara lomare. Jag har för min del alltid befarat att Spanka frågan skulle slå illa ut för oss. Och se är hvarföre. Jag var en af upphofsmännen ill qvadrupel-alliansen. Denna traktat hade venne ändamål: först, att hindra kontrarevoutionen. att segra i Spanien, och för det andra tt tillvägabringa godt förstånd emellan Frankike och England i afseende på en fråga, som ar den mest svåra och mest ägnad att söndra 2 båda folken. Hvad nu det första ändamålet med: qvadruel-alliansen. angår, så bör jag säga, att då jag jreslog intervention i Spanien; syntes mg konrarevolutionen möjlig, och det var skälet hvaröre jag änsåg att raan borde intervenera. rankrike borde i min tanka ej, i en sådan onjunktur, förblifva overksamt och likgilltigt. ÅA MM ÖD ER AMA LA mm RH IA bs 1 63