Aftonbladet – 22 februari 1847, sida 3

Seltzervatten i ett hörn af rummet. Det vore kanske icke oskäl att styrka sig till sina framtida, tunga åligganden. Fy fan sådan stake! Vore han icke af silfyver, skulle jag skänka honom mitt förakt! Vet du, Rutersvärd! jag har en aning, att det äktenskap, som nu ser sin första dag, blir olyckligt. Ja! det brukar så gå med flertalet af dessa byggnader på framtidens volkaniska grund. Diana har tjutit hela förmiddagen, och det är alltid ett säkert tecken, att olycka är i faggorna. Dessutom är det för mycken olikhet i ålder., Men det är åtminstone icke något romantiskt äktenskap, annars vulgo galenskap kalladt. Båda parterne äro rikligen utrustade med lifvets goda — se bara på de der stackarne — och när Lejonhjerta blir gammal och döf, fordras det blott att han tillika blundar, för att han och hans unga fru skola kunna Iefva, som två dufvor i paradiset. Men hon är likvisst vacker som en dag, vår unga brud., Ja! fastän för tillfället som en regndag. Liksom vattenkonsterna i Versailles spela vissa högtidsdagar, så ba äfven fruntimmerna vissa bemärkelsedagar, då de anse sig böra flöda i tårar, och bland dessa spelar bröllopsdagen den våtaste rollen. De träda fram till Hymens altare med uppsyn, som om det vore meningen att offra dem på stället.n I detsamma instörtade till de begge marskalkarne en betjent i Strålkronska livreet.