Aftonbladet – 22 februari 1847, sida 1

Farväl, Werner, farväll hviskad2 fröken och skyndade åt det håll, hvarifrån rösten hördes, Werner följde henne med ögonen, ända tilldess, vid en krökning af sandgången, hon vände sig om och med näsduken tillhviftade honom ett ytterligare afsked. Sedan försvann hennes hvita gestalt i löfverkets täta grönska. Kammarjungfrun öfverbragte en kallelse till fröken att genast inställa sig hos friherrinnan. Då fröken inträdde i Sin mors rum, salt denha tillbakalutad i sin emma, och inbjöd med serdeles högtidlighet i ton och åtbörder sin dotter, att taga plats bredvid sig. Friherrinnan yttrade med lugn, afmätt och stadig röst: Du vet, min Marie Louise, att grefve Lejonhjerta önskar vinna din hand. Han har förut muntligen framställt denna anhållan så väl till dig, som mig. I dag har han skriftligt begärt ett afgörande SVaT Min goda mamma! jag har redan i så afgörande ordalag jag kunnät... Afbryt. mig icke, min dotter! — Grefve Lejonbjerta är en bland de bästa epoussörer i riket... Hans förmögenhet — han har dessutom en gammal tant att ärfva — är betydlig. Hans vapensköld utgör en af Riddarhus ts vackraste prydnader. Hans höga charge gör dig genast till en af hofvets tillhörigheter; kanske kan statsfrun icke sitta så långt inne. Lejonbjerta är dessutom redan i de år, då mannen stadgat sig; han gäller visserligen för spelare, men en klok, försigtig, förslagen spelare, som räknar en årlig, ej obetydlig inkomst på detta tidsfördrif. Han är gurmand, men en snäll hushållerska hjelper dig lätt ur alla bryderier i detta hänseende, serdeles då j kommen att bosätta er i en så god tillförselort som Stockholm. Han är sjuklig och ojemn till lynnet, men en klok hustru vet alltid att jemna dylika öjemnheter. Med ett ord — ett så lysande parti kommer troligtvis aldrig att erbjudas dig, och det finnes