Aftonbladet – 19 februari 1847, sida 1

EREEAF Te a MER BAUBD-0e 2 HUB o dagar derefter, eler. den 29 i förra månaden, hade ryktet om den märkliga rättegången lockat tillsammans en ofantlig mängd nyfikna, som redan flera timmar före sessionens början belägrade ingångarna till domstolen och då dörrarna ändtligen öppnades kunde saleh endast rymma cen ringa del af de talOR lösa åskådare, som sökte tränga sig in. Vid målets påropände var hr Dumas ännu icke kommen; men snart. förmärktes från fonden af salen en liflig rörelse, som spred-sig till hela auditoriet; br Dumas inträdde. Han höll ett manuskrift i handen, helsade domstolens ledamöter och gick att intaga sin plats inom skranket. Hr Lacrois, rättegångsbiträde åt hr D., anhåller att domstolen ville tillåta hans klient att sjelf taga ordet. Mina i herrar, yttrar hr D., jag har önskat att i egen person få inställa mig här för att tala med er. Den verkliga affären är icke en tvist, man och man, emellan, intresse mot intresse; det är ett slags duell heder mot heder. Jag beklagar att icke här närvarande se Herrar de Girardin och Veron. Jag blir tvungen att skjuta i luften och kulan, i stället att träffa kroppen, skall. nedfalla för deras fötter. Se -här det köntrakt hvarigenom jag bundit mig; jag stryker under orden i hvarje serskild punkt som jag sedan skall. omorda och förklara. Jag önskar att denna understrykning icke måtte gå förlorad för någon. Jag läser. Art. 2. Hr Dumas förklarar att för att uppfylla sina på andra håll ingångna förbindelser återstår att i journalerna publicera: 4:0 i Journal des Debats (jag anbåller om uppmärksamhet på hvad som följer) fem volymer, utgörande fyllnaden till grefven af Monte Christo; 2:0 Fils de Milady ou vingt ans apres,, som är under tryckning i le Siecle; de sex andra volymerne Le Vicomte de Brogelonne, skola vara lemnade sist inom tre månader. Till la Democratis pacifique har blifvit försåld le Chevalier de Maison Rouge; denna roman skulle utgifvas af Cadot, för hvilken det återstår på la Fille du Regent, — som borde vara 48.000 rader, men hvartill ännu icke blifvit lemnadt mer än 12,000, — sex tusen rader. Dessa. 6000 rader böra, i följd af en föregående öfverenskommelse icke inflyta i någon tidning. Med ett ord, det återstår af outgifna volymer endast dem som äro sålda till Journal des Debats, le Siecle och Commerce. (jag stryker under Commerce.) 3. Det återstår att utgifva i bokhandeln 4:0 en under utgifning varande illustrerad volym af Siccle de Louis XIV; 2:0 hos Bethyne, Histoire de la Peinturer; 3:0 hos Dumont 2 volymer; 4:0 hos Potter sex volymer, kallade la guerre des femmesp, efter dess införande i la Patrie; 5:0 hos Bethyne le Fils de Milady, de sex andra volymerna, och grefven af Monte Christo. Under hela tiden för närvarande kontrakts bestånd, som är på fem år, räknadt från och med år 4845 förbinder sig hr Dumas att såsom maximum... såsom maximum, jag stryker än en gång under, icke producera mer än 48 volymer om året, 9 för hr Veron och 9 för hr de Giratdin. 3. Innehållet af hvarje volym skall räknas efter sex tusen rader (stryk under detta) utgörande 22 följetonger. 7. Priset på hvarje volym är bestämdt till 3500 francs betalbara kontant vid manuskriptets aflemnande. 8. Hälften af de nio volymerna, eller åtminstone fyra, böra vara aflemnade den 4 nästa Juli och det återstående sist den 45 December. Dessa terminer kunna modifieras efter ömsesidig öfverenskommelse. (Man förutsåg ett möjligtvis inträffande uppehåll, vid kontraktets ingående.) Här följer ett par rader, hvarpå jag fäster eder uppmärksamhet: Afhandling:n här ofvan och på öfriga ställen godkännes, med förbehåll att kontrakt t med Dujarier ålergår, vare sig i godo elr ler i följd af dom. Af dessa sednare ord, mine herrar, sen j att öfverenskommelsen var vilkorlig... Och imedlertid offentliggjorde le Constitutionel redan följande dagen, Id. 26 Mars 4845, denna afhandling. Det var först frågan om den vandrande Juden; sedan berättades latt då hr Dumas fått fria händer genom hr Duja; riers död, hade han undertecknat det kontrakt, hvilket ålade honom sju års medarbete ut-slutande för Ile Constitutionnel och la Presse: Uteslutande.-.och detta var icke sannt; jag hade ännu 24 VolyI mer att publicera. Det återstod följande: j Monte Christo åt Journal des Dåbats — 30,000 rader å 6000 pr volym . 30,000 rader Le Fils de Milady ou Vingt ans Apres, åt Sisele . . so so os . 24000 P Le Bragelonne åt Sigcle . . . 36,000 Le Chevalier de Maison Rouge åt Dei mocratie Pacifique . . . 924,000 åt Journal de Commerce .-. . . 94,000 åt La Patrio . . . 435,000 åt M. Cadot . . i. so so vo. -6,000 :Ji bokhandeln en yolym af Siecle de Louis XIV, Histoire de la Peinturc, la guerre des femmes ov 66,000 b rot BL Summa 296,000 rader, det vill säga 80 volymer... en sådan massa, att om man ålade franska akademien att inom två år ombesörja ett dylikt bestyr, Så består den väl af fyrti personer, men de skulle få svårt nog att gå i land dermed (uthållande munterhet). Tvisten angår nu att jag icke har fullgjort min förbindelse till hr Veron, att den 4 Juli lemna honom 5 volymer och 4 andra den 45 December. Härpå svarar jag att hr Våron förgätit slutpunkten i sitt kontrakt hvilken gjorde uppfyllelsen underordnad upphäfvandet af kontraktet med Dujarier. Innan detta upphäfvande egt rum stod jag ej i nåFra PP sl gon förbindelse, men det inträffade icke förr än d. 9 Juli. Jag kunde således icke d. 4 Juli lemna de 4 volymer hvarom hr Veron talat. Å en annan sida borde jag lemna 5 andra volymer d. 45 December. Huru skulle jag kunna göra det? Kontraktets upphäfvande bekräftades icke af Dujariers arfvingar förr än d. 24 December. Jag gjorde nu hvad ingen menniska gjort förut eller kommer någonsin att göra; jag begynte utgifvandet af de fem romanerna på samma gång i fem serskilda tidningar; jag fullföljde dem samtidigt alla fem och jag förde mitt arbete till slut, jag, jag en-Isam. Mina motparter stå der, och må intyga om de någonsin sett en rad af annan hand än min på Mina manuclkentar