Aftonbladet – 18 februari 1847, sida 3

Nobelius visste då icke det Anna vore efterlyst, men då han sedermera hört detta omtalas, hade han gjort försök att efterspana henne och sluteligen lyckats att upptäcka hennes vistelseort, hvilken han genast anmält för stadsvaktmästaren Löfgren. Nobelius erinrade sig för öfrigt, att Anna Stina Pettersson vid besöket varit klädd i start bombasinsklädning och en rödrutig schawl. Hon hade dervid icke medfört andre persedlar, än dem, hvaruti hon varit klädd, och -hvarthän hon sig ifrån honom begifvit, eller hvarifrån hon kommit, visste ej Nobelius, som anhöll att varda tillerkänd den, för enkan Boms upptäckande utfästade, belöning. Anna, hörd öfver Nobelii berättelse, förklarade sig vara bekant med honom, men påstod enständigt, att denne villade sig i afseende på sina uppgifter, uu hon skulle varit gift med sockerbruksarbetaren om. Den 24 Juli fortsattes kansliförhöret, och anmäldes dervid att åtskilliga, Anna tillhörande, klädesoch andra persedlar anträffats uti fiskaren Söderhälls hus; ibland hvilka tvänne bomullsklädningar, ett lärftslintyg samt en grön och rödrutig halfylleschawl ansågos möjligen vara vid mordet tillgripna. Härefter hördes hustru Andriette Margaretha Söderhäll, hvilken berättade, att någon dag i början af nästförflutne Maj månad hade repslagareenkan Hillforss i Gefle låtit tillkännagifva, att en tjenstlös piga kunde erhållas. Som hustru Söderhäll varit i behof af tjenstehjon, hade hon antagit anbudet, till följd hvaraf Anna den 40 Maj inställt sig med helsning från hustru Hillforss och företedt en orlofssedel, undertecknad S. Schwan och utfärdad någon dag i slutet af April. Handstilen förekom väl sämre än af en ståndsperson skäligen kunde väntas, likväl lemnade hustru Söderhäll ej någon serdeledes uppmärksamhet häråt, utan ingick öfverenskommelse med Anna, att denna skulle qvarstanna. Orlofssedeln undangömdes i en oläst låda bland andre papper, men hade sedan försvunnit och vid eftersökning icke påträffats. Annas uppförande eller sätt hade icke förekommit på något sätt egnadt att väcka serskild uppmärksamhet eller misstankar. Om Anna medhaft penningar, visste icke berätterskan, men ansåg sådant mindre troligt, enär Anna några dagar efter ankomsten lånat något pengar af henne. I Något silfver hade Anna icke medfört. Vid ankom-Isten var hon klädd i svart kamlottsklädning. KläI despersedlar och pengar sade hon sig vänta från sin I I förra husbonde, löjtnant Schwan, 2:ne gånger hade I hon, efter besök i Gefle, derifrån medfört åtskillige I klädespersedlar, dem hon, efter uppgift, fått sig till-I sände från bemälde löjtnant, jemte ett bref, det hu-Istru Söderhäll icke läst. : En muraregesäll, Carl Johan Edward Leufstadius, tlsom uppgifvit sig sett hustru! Bom, konfronterades I härefter med Anna, hvilken han dervid förklarade T vara lik hustru Bom, utan att likväl bestämdt kunna lintyga hennes identitet. Den 27 Juli hördes Greta Persdotter i Allmänninge by, af Wahlbo socken, hos hvilken, som skulle vara hennes moster, Anna uppgifvit sig hafva vistats från den 4 till den 40 Maj. Greta Persdotter uppgaf; att Anna, med hvilken hon icke vore slägt, utan endast bekant från den tid, denna för 7 å 8 är sedan tjenat i Gefle, till vittnets hem ankommit en dag i slutet af April och der hvilat öfver natten, men följande morgon, utan att sedermera åter synas, aflägsnat sig. Enkan Hillforss berättade sig en dag i slutet af April hafva mött Anna, med hvilken hon från fordna tider varit bekant, på gatan, der denna -berättat, att hon tjenat i Skuttunge hos en löjtnant, som till sina borgenärer afträdt sina tillgångar, men likväl månatligen skulle genom vice konsul PerSamuel Söderbäck till henne betala underhåll intill nästa flyttningstid. Anna hade då varit klädd i svart bombasinsrock, , bomullsförkläde, med kattunskläde på hufvudet. Åtskilliga gånger härefter bade hon gjort besök i Hillforss hus och slutligen genom henne lyckats erhålla tjenst å Bönans fiskeläge, Om Anna innehaft penningar, visste ej Hillforss, som en gång försträckt henne 4 rdr.42 sk., men endast återfått 12 sk. För öfrigt kände icke Hillforss, om Anna vore samma person med efterlysta Bom. Anna fortfor neka sig vara enkan Bom och blef härefter förpassad till, Stockholm. Här erkände hon sig vara enkan Bom samt hafva deltagit uti ogerningen på Ulricsdal, hvars egentlige hufvudman likväl var meranämnde Ericsson. Som läsaren torde erinra sig, hafva vi förut meddelat hvad vid serskilda ransakningstillfällena till och med det, som hölls den 8 September sistl. år förekommit. Sedermera hafva ett par ransakningar hållits, hvarvid ej något af vigt förekom. Ransakningen den 8 Januari medförde åter märkligare resultater och vi gå derföre att meddela de upplysningar, dervid erhöllos. Anna Bom uppmanades härvid, att ånyo beskrifva Ericssons utseende, och påstod nu, att han varit till växten liten, med ljusbrunt hår, mörka, men ej bruna ögon och en luden vårta på bögra kindbenet. Vid mordtillfället hade han varit klädd i en blå sjömanströja, grå byxor, skor och en med passepoil omgifven blå klädesmössa. Den olikhet, som, i afseende på växten och håret, förefanns emellan Anna Boms vid särskildte tillfällen afemnade beskrifningar på Ericsson, hvilken hon vid första ransakningen tillagt vanlig kroppsbyggnad och svart hår, kunde hon icke förklara, utan påstod, att Hennes första berättelse uti berörde omständigheter, blifvit oriktigt fattad till protokollet. Johanna Löfqvist tillkännagaf, att det perlband, hon af Anna fått, jemte större delen af hennes och modrens lösörebo förstörts vid den eldsvåda, som förliden sommar ödelagt deras bostad uti huset AA? 58 Norrlandsgatan. Anna utfördes ur: tingssalen och åklagaren meddelade nu de upplysningar, vi ofvan intagit, rörande den förmodade identiteten emellan Jäderström och Ericsson. Såsom vittnen hördes: 1:0 Hofslagaremästaren Anders Wilhelm Kastling. hvilken bekräftade Annas uppgift, att denna vårtiden år 4837 kommit i vittnets tjenst och der qvarblifvit till flyttningstiden om hösten. Om hon unler tiden varit bekant med någon mansperson; som haft tjenst hos en skomakare i Djurgårdsstaden, känle ej vittnet. Anmärkning förekom ej mot Anna imder hennes tjenstetid, men sedan hon afflyttat hade tt. för vittnet obekant, fruntimmer hos vittnets huHM MW WW INNE I nn I mm WH I mm LA KR rn om ke