ver hjertats mörkare hemligheter; öfver samhällstillståndets hvalf och hålor, ofvanpå hvilka vi bygga torg och palatser. Vi återhemta oss från förskräckelsen och fasan, från de halft otroliga undren, för att gifva nogare akt på vår inre, förborgade menniska. Hos honom, som odlar blott förståndet, men låter bjertat och själen ligga öde och döde, som stämplar, och bygger och hvälfver allt kring det egna jagets axel, utan att låta uppvärma sig af någon ömmare känsla eller underhålla jemnvigten genom det rättas dragningskraft ligger det säde, som. ödet kan låta mogna till Olivier Dalibards brott. Låt den, som lefver blott i sinneverlden, som utbreder inbillningens vingar i njutningens prålande skimmer; begärlig efter lönen, utan att vilja underkasta sig mödan; hvars för-mögenheter lyda endast den fysiska uppfattningen, hvars mod ligger blott i nervernas styrka, och som hos sig m r och mer utveck-lar djuret, i samma mån han motarbetar det menskliga i sin natur, — må han betrakta Varneys nidingsverk, och häpna vid att se en förstorad skugga af sig sjelf, kastad öfver den dunkla spegeln! Må de, som, med makt att befalla och passioner att bevinga denna makt, utan betänkande störta fram mot sitt mål, — som, trampånde under sina jernhårda fötter menskligheten; hvilken blommar i deras väg, med härjarens skonlösa steg gå fram i seger, — må de, i den vansinniga mörderskans hånskratt, höra den afgrundsandes hånlöje, hvilken de frammanat i sina själar! Bevaka väl, du evighetens arfvinge, syndens ingångsport — tanken! Ju slugare, ju modigare du är, desto kortare är vägen från tanka till handling. Räknar du på en menniskas bortgång, för att vinna guld eller tillfredsställa en passion, så är din tanke i färd med ett menniskolif, om ock din hand drager sig tillbaka från mordet. Läs dessa blad med förakt för sjelfpröfning, och de skola blott uppröra dig. Läs dem, med en stadig blick i ditt inre, och du skall bättre, renare och visare nalkas din graft p SLUT.