Aftonbladet – 17 februari 1847, sida 2

rarne för och emot afgifna röster? Detta har man i Wärtemberg, Baden och Hessen Darmstadt vidtagit, och blir utan tvifvel den förnuf tigaste utvägen; men det är svårt att afhålla sig ifrån något löje när man härvid förnimmer, att den politiska förskräckelsen hos visse af de konservativa går ända derhän, att de till och med frukta för att Jåta båda kamrarna träda tillsammans under ett tak för att gemensamt besluta. Det är i sanning omöjligt alt begripa någon annan driffjäder till en sådan farhåga, än att man skulle rädas för den öfverliggningens och bevisningens, d. v. s. sanningens makt; som derigenom kunde göra sig gällande framför en förutiattad ensidig opinion, då det likväl måste antagas, att just den högre intelligensen, som skulle anses vara öfvervägande i den öre kammaren, . derigenom, borde hafva ett tillfälle att göra sig gällande. Vi böre slutligen yttra ett ord om sjelfva den delen af kommittcens förslag, som afser valet af de elektorer, hvilka skola utse den öfra kammaren. Det hår nemligen berättats vara i fråga, att dessa elektorer skulle utses för nio år, och att vissa ledamöter 1 kommitteen skola hålla mycket ihärdigt på denna nioirighet, angilvande såsom skäl dertill den önskan; att å denna elektors-inrättning skulle tills lika ligga ett frö till utbildande af ett länsråd eller länsnämnd efter framlidne grefve Spenssid. — För oss är det oförklarligt hvarföre man nödvändigt skall envisas med denna konstlade inrättning, i synnerhet som det kan med visshet förutsägas, alt denna nioårighet, ensam måste slå omkull förslaget i Borgareoch Bondestånden. Utom det oegentliga som ligger uti att här onödigtvis sammanblanda tvenne. alldeles olika befattningar och att kommitteea blott bar att afse national-representa-, tionens : bildande, är det ju tydligt, att samma personer ofta tre år kunde väljas å nyo, om man vill bibehålla dem, och föreskriften om de nio åren är således endast ett band utsn den ringaste tänkbara nytta; men med den dubbla olägenheten för de välande att nödgas behålla ett... möjligtvis otjenligt valdt subjekt, och för den valde att möjligen. nödgas stadna qvar.emot sin vilja. Härtill kommer ännu skadar deraf, att då denna funktion genom sin långvarighet troligen komme att betraktas såsom ett slags serskild rang-utmärkelse och onekligen medförde en tillfällig maktutöfning, skulle den ofta komma att sökas af personer, som gerna ville utöfva en viss inflytelse i sin ort, men utan att underkasta sig deltzgandet i de arbeten som blefve nödiga om detta slags nämnder tillika. skulle få några kommunala attributioner. Det bästa och enklaste blir, i vår öfvertygelse, alltid, att den nedra kammaren får hafva bestyret att komplettera den öfre, och det är redan stor fråga om, huruvida ej presscn gör en alltför ster koncession, i fall den frångår denna id, så mycket mer, som det redan förut hela vägen icke varit fråga om annat än koncessioner från hufvudprincipen. Men skulie den liberala sidan äfven gå till mötes häruti, Så har den lemnat konservatismen följande medgifvanden: 4:o Tvänne valkategorier till nedre kammaren; 2:0 En röstskala efter förmögenhet inom båda, ifrån Y4g:dels ända till 46 hela röster, hvarigenom en rik: possesionat har: lika valrält med 460 af de minsta jordegarne; 3:0: En öfre kammare; 4:o Inskränkning a! valrätten till denna kammare genom dubbel delegation af valmän; 5:0 Inskränkning af valbarheten inom kathegorier af tromans värdighet, 10 hemmans förmögenhet, 0. s. v. och 6:0 slutligen rättighet för Regeringen att utse Y,:del af denna kammare. Vi hemställe då till enhvar, om detta icke må vara nog af eftergifter, och om ej reformvännerne hafva skäl att säga: hinc mela — vi kunne icke gå ett steg längre, :så framt man nemligen vill medgifva, att ändamålet med reformen skall vara att w-— öfva rättvisa emot folket. : REVY AF TIDNINGARNA. I sammanhang med den artikel som före-, kommer här ofvan i dagens blad, anse vi oss! hömnmA foöcrta unrmärslkoanmhatan å månen attuenh