Aftonbladet – 16 februari 1847, sida 3

Hastigt genomgick nu Ardworth åtskilliga omständigheter, som ej behöfva upprepas här: Braddells uppdrag: barnets öfverlemnande åt en qvinna, som blifvit utsedd genom en af hans trosbröder — hvilken, att sluta från John Ardworihs sednaste spaningar, hade bli:vit utvisad ifrån församlingen, och efter all sannolikhet varit den, som först förfört den qvinna, han nu föreslog. At henne hade ingen vink blifvit gfven om barnets härkomst; hon fick blott en summa penningar till uppfostringshjelp, och måhända bidrog denna tillgång till hennes tanklösa lefnadssätt och förderf. Med hastighet öfverhalkade berättaren denna qGvinnas vårdslöshet och grymhet; hon öfvergaf slutligen barnet, när hon slösat bort fosterbjelpen. Lyckligtvis glömde hon att plundra gossen på den barnskallra, som satt vid hans hals, och medelst denna, samt bokstäfverna V. B., som berättaren haft den försigtigheten att låta taluera på barnets handled, hade sdet blifvit möjligt att återfinna den förlorade sonen. Ammen sjelf; som återupptäcktes i Martha Skeggs, Lucretias egen gamla piga, hade blifvit konfronterad med dea qvinna, som mottagit barnet, och de hade genast igenkänt hvarandra. Det blef sedermera ej svårt att från qvinnan erhålla det erkännande; som fulländade bekräftelsen på upptäcktens riktighet. Vid denna upptäckt? — så slutade Ardworth — :sammanträffade mitt ombud med ert eget, och sista länkarne i Spaningens kedia uppsökte de gemensamt. Men hos den sistnämnde — hos hans nit och skarpsinnighet — står ni i förbindelse för den lycka jag hoppas ha förskaffat er. Han var så mycket mera nitisk, som han kände er personligen, deltog i era sorger, och hyste en dunkel aning att ni ansåg honom sjelf vara den son, efter hvilken ni längjade. Tacka således min son för återskaffandet af er egenl, i Utan att yttra ett ord; hade Lucretia lyssnat ill berättelsen, ehuru. hennes uppsyn ändrade sig. förfärligt, i mån som berättaren fortfor. Men nu snyftade hon högljudt och i förtviflan. Huru! ropade Ardworth, rörd och äfven något bestört; återfinnandet af er son tycks väl