Aftonbladet – 16 februari 1847, sida 3

kom snart med t.llkännagifvande, att madame Dalibard önskade träffa honom genast; och bu det visade honom uppför trappan. I korridoren såg han sin unge. reskamrat fördjupad : samtal med en man, hvars hållning och drägt! antydde läkaren, af hvilken han tycktes begära något, som denne med en bifallsnick beviljade läkaren öppnade slutligen en dörr och den yngre smög sig in efter honom. OÖfverväldigad af den vanliga dysterheten i ett hus, som dödens vingar hotande beskugga, kände Walter Ardworth sina steg likasom förlamas, och han andades tungt, när betjenten öppnade dörren till rummet midt emot det, dit hans reskamrat hade gått in. Lucretia Dalibard fattade begge armarne af sin ländstol och stirrade nyfiket på den välkomna gästens ansigte, när han inträdde. Så beredd Walter än var på förändringar, öfverraskades han likväl af den hemska förvandlingen i Lucretias anletsdrag, för ögonblicket ännu mera stegrad genom alla de sinnesrörelser, som rasade inom henne, Han satte sig på en stol, som var framställd åt honom midt emot Lucretias egen, och yttrade med bruten stämma: Det grämer mig verkligen, att mitt besök, som var ämnadt att medföra glädje, skulle råka att inträffa så olägligt. Låt mig hoppas, imedlertid, att betjeningen har öfverdrifvit sin föreställning om er systerdotters tillstånd, och att ni får två, som trösta er På er ålderdom! — Susannas enda barn dessutom — den stackars Susanna l Min herrel inföll Lucretia med dof röst, ögonblicken äro dyrbara. Döm sjelf om min ifver att höra hvad ni har att förkunna, då jag skyndat att emottaga er i en sådan stund som denna! Ack, sir — min son! — min son! — Hennes blickar vände sig mot dörren. Ni har haft med er en reskamrat — väntar han utanför? — Min son! Ett ögonblicks tålamod, min fru. Jag skall tala kort och i några få ord sammanpassa hvad som annars kunde blifva ämne för en-lång berättelse.