Aftonbladet – 16 februari 1847, sida 3

ANDRA SOIRE. Denna soiråöppnades med en af Beethovens skönaste verk från hans äldre period, nemligen Qvintelten för piano och blåsinstrumenteri Esdur. Denna märkvärdiga komposition förenar Mozarts klarhet och melodiska rikedom med den djerfvare flygt, som Beethovens genius redan då började taga — det är ett af dessa Beethovens romantiskt fria landskaper, belyst af den nedgående Mozartska solens sista strålar. Det egna ljulva, m:n lifliga behag, som detta tonverk delar med Beelhovens flesta produkter från denna period, vinner: sin högsta glans genom den effektulta instrumentationen, och det hela har genom föreningen af dossa sällsynta företräden Vunnit en popularitet, som endast -beskärts få kompositioner ur den klassiska skolan. För de yYhgre pianister, som studera detta arbete, kan man svårligen uppställa något säkrare. mönster, än. hr van Bocms iordets egentliga mening fulländade föredrag deraf: för vår del anse vi det lika litet kunna öfverträffas i samvetsgrann trohet, som i sannt poetisk uppfattning samt det helas harmoniska håll-! SEA ER een r sn TN Så Rd AA sär a ggr H:RR VAN BOOMS, GULOMYS OCH SACKS