Aftonbladet – 15 februari 1847, sida 3

— så lita på, att den gamla soldaten nog skal nedgöra fienden och blotta listen. Men är flickan sådan som han beskrifver och tror henne vara — oskuldsfull, okonstlad och värdig hans kärlek — då träder jag i förbund med ert eget goda hierta, på hans sida. Aldrig skulle jag vilja förstöra en mans glädje för hela lifvet, genom att onödiglvis inblanda mig i hans bjertas angelägenheter. Men häruti vet jag att vi äro ense.x Om några få timmar är jag hos vår kära gosse, och hela hans hjerta skall snart ligga lika öppet och klart för mig, som när det klappade under hans blåa midshipman jacka. Om en eller ett par dagar skola vi följas åt till staden och han skall presentera mig för samteliga herrskapet. Sedan skall jag redogöra för ställningar och förhållanden. Till dess, farväll Min vänskapsfulla komplimang för er stackars syster. Jag hoppas vi få en blid vinter. Ingen känning ännu af den gamla rheumatismen. Alltid er tillgifne gamle vän och preux chevalier H. Greville.n Kapitenen hade slutat sitt bref, smullat silt sodavatlen, och höll just på alt försegla sin epistel, då han i detsamma hörde bullr.t af en ankommande vagn. Som han trodde, att det var den, han för sin räkning beställt, gick han att öppna fönstret, som låg åt gatan; men vagnen innehöll resande, hvilka blott böllo. för att byta om hästar. Icke utan öfverraskning, blandad med någon förtret — ty kapitenen räknade på, att ej finna fremmande på Laughton — hörde han, att de resande frågade, huru långt det var dit. Frågarens ansigte var honom icke obekant. Men vi låte nu vår värde kapiten göra värden frågor, utan att erhålla tillfredsställande upplysningar, påskynda framkörandet af sin egen vagn, och följa efter de resande på vägen till Laughton. De voro endast två, — lagom många i en postvagn — och båda hörde till det starkare könet. Den äldre var en man i sina bästa år, men som