Aftonbladet – 15 februari 1847, sida 2

Article Image
utan att göra dem någon förebråelse, kunnat höra deras hjertan klappa under den tystnad, som nu herrskade. o Slutligen lösgjorde Percival sig ur de armar, som ogerna släppte det fäste, de bönfallande hade omfattat — ogerna, såsom den drunknande släpper enda räddningsplankan i det slukande hafvet — hon hörde hans brådskande steg utför trappan, och ett ögonblick sednare bullret af den bortrullande vagnen på gården. — En hemsk känsl, liksom af ytterlig öfvergifv: nhet, af en evigt oersättlig förlust, isade och förfärade henne. Hon stod orörlig på golfvet, liksom förvandlad i sten. Plötsligt kände hon någonting varmt vidröra sin hand och ett klagande tjut väckte hennes uppmärksamhet. Percivals favorithund, som saknat sin herre, hade sprungit till henne, för att der söka en tillflykt. Den rysliga känslan af ensamhet försvann vid anblicken 2f detta ringa sällskap. Hon satte sig på golfve!, tog hunden i sina armar, lutade sig öfver den och grät sakta. XXV. MORDET SKRIDER, SOM ETT SPOKE, FRAM MOT SITT MÅL. Läsaren har sett, med hvilken fulländad konst giftblandersken hittills nalkats sitt rof. Den sedan länge uppgjorda planen, som utfördes med yttersta försigtighet, trotsade hvarje möjlighet af upptäckt, emot hvilken det inöfvade brottets sinnrika taktik var ett skyddsvärn. Om ock de dödande drogerna skulle förråda dödsorsaken, om ock genom någon förut obekant kemisk process, närvaron af dessa vegetabiliska imnen, hvilka hittills gäckat hvarje känd pröfningsmethod, som de mest erfarna läkare besagnat vid obduktioner, slutligeu blefve tydlisen ådagalagd, borde dock ingen misstanka gerna unna falla på den, som verkställt förgiftningen. Medikam-nterna lemmnades aldrig åt madame Dalibard, ingåfvos aldrig af hennes hand; insenting, af hvad den sjuka förtärde, hade hon! rhållit af tanten. Det hjelplösa förlamningsillstånd, som Lucretia låtsade, aflägsnade hvarje: anke på förmåga hos henne att röra sig. Blott nattens djupa tystnad, då, såsom hon sjelf. rodde, hvarje menskligt öga, som kunde be

15 februari 1847, sida 2

Thumbnail