Aftonbladet – 13 februari 1847, sida 2

skaffat mig dessa sötungar? Jo, hvem annars, än gamla Peggy, den der qvinnan ni rekommenderade ut till Clapam Åh, bry dig ej om Peggy, nu, Bill; jag vill nu veta, hvad det blef af Margaretha Joplin, som du, din illpariga kurfisör, förde bort ifrån — — —) Jo, dä ska jag säga er: ser ni, det hänger så ihop, att Peggy är Jopln och Joplin är Peggy! — och det är just för denna upplysning Jag fått alla de här vackra nya kunterfejerna af hans majestät Bill, min kajman, Gud signe honoml i Fan annamma och regera! ropade Grabman bestört; den unga snapphanen har nu åter varit framme och snappat ifrån mig mitt bytel, Med dessa ord fattade han sin portfölj och störtade ut, i hopp att åtminstone hinna till Clapham före sina medtäflare. XXIV. SKUGGORNA PÅ SOLVISAREN. Påföljande morgon var händelserik för Laughtonska familjen. Likasom medveten om hvad den hade i sitt sköte, var den dyster och mulen; ett tungt töcken betäckte bela landskapet och ett obehagligt fint regn föll prasslande mellan de gula löfven. Madame Dalibard, under förevändning af sin opasslighet, lemnade sällan sitt rum före middagen, och Varney uppsteg vid ganska olika tid om morgnarne; frukosten var deriöre icke någon samlingstimma för familjen, utan hvar och en intog den ensam på sin kammare. Percival, hvars alla vanor buro prägeln af friskheten och enkelheten 1 hans karakter, steg vanligtvis tidigt upp; denn morgon gick han, trots det fula vädret, helt bittida ut, för att möta postbudet. Han hade gjort så under de tre eller fyra sista dagarna, emedan han otåligt längtade efter bref från sin mor, ty han hade räknat efter, att tillräckligt lång tid förflutit, för att kunna vänta svar på sin bekännelse och sin bön. Hen mötte budet i ändan af parken, ej långt ifrån Guys ek. Denna gång gäckades icke hans väntan. Postväskan innehöll trenne bref Ull honom, tveme med utländsk poststämpel