nyT svenska näringsförfattningarne blifven s fri, som den efter printipen borde vara. Me det måste likväl erkännas, att ett särdeles stör steg: framåt blifvit taget, och alt de, i synner: het i förhållande till hvad som hittills bestått äro mycket liberala. Sålunda inrymmer Handtverksordningen för hvarje myndig svensk mah som; ej någon vanärande dom öfvergått, rättig het att så väl i stad som på landet, utan mästerskaps eller burskaps förvärfvande, såsom försörjelsemedel, med egna händer samt biträde af hustru oeh hemmavarande barn, till afsalu tillverka handtverksoch andra arbeten. Samma rätt har äfven gift qvinna, likväl med mannens tillåtelse och ansvar för de af henne slutade kontrakter, enka och frånskiljd hustru. samt ogift qvinna,; som fyllt det 25 året. Norska handtverkslagen inrymmer deremot inom städerna endast vissa, enskilte personer, såsom sjöfarande, under den tid de icke erhålla hyra väktare, m. fl. en sådan rättighet, och äfven de få icke begagna sig af sönernas biträde längre än till dessa uppnått 48 års ålder. Blott så vidt det angår vissa så kallade husnäringar och sådana handteringar, som vanligtvis uteslutande utlöfvas af fruntimmer, sisom brygd, ljusstöpning, förfärdigande af fruntimmerskläder, grannlåter, 0. s. v. är rättigheten i Norge alldeles fri, så väl för fruntimmer som manfolk, dock så, att man icke får betjena sig af gesäller eller lärgossar. Att försörja sig genom egentligt handtverk, äfven utan biträden, är der Öörbudet qvinnokönet. Blott genom magistratens eller förmanskapets nåd kunna fruntimmer tilldelas rättighet att försörja sig med sina egna händers arbete, och det blott! då de äro öfver fyralio år gamla, samt gjort prof eller anskaffat annat antagligt bevis för deras duglighet i yrket. Liksom allt detta blifver annorledes, genom den nya handtverksordningen i Sverge, så har den tillagt qvinnokönet nästan samma rätt som mankön, att drifva handtverk med biträde af gesäller och lärgossar. Hvad som vid de svenska stadgandena är anmärkningsvärdt, i fråga om rättighet alt utöfva handtverk, förutan det i sig sjelf onödiga budet om profstyckes förfördigande för att kunna drifva vissa, äfven de allmännaste. handtverk, med hjelp af ge-äller och lärgossar, är, att vid rättigheten till att försörja sig genom sina egna händers arbete, fästad en viss ålder (för manfolk myndighetsoch för fruntimmer 23 år) samt att den icke ovilkorligt tillkommer en hvar person, utan afseende på hans föregående If. Mindre gynnsam har deremot Handelsordningen varit för qvinnokönet, emedan den blott medgilver det en inskränkt hbandelsrättighet, såsom med nipper, gamla kläder, tobak och så kalladt nå!kram. Enkor kunna Lkväl, i vissa fall, fortsätta mannens handel. Häraf synes, att förhållandet i ifseende på qvinnokönets näringsoch handelsrättigheter äro alldeles motsatta i begge länderna, Hos oss är det så godt som ldeles utestängdt ifrån handtverken, men i afseende till handel stäldt nästan lika med mansönet, under det att det i Sverige omvändt är nästan uteslutet från handeln, men lika berättisadt med männen i fråga om handtverk. Efter det uppmärk-amheten, så väl i Norge som Sverige, under sednare tider blifvit fästad på qvinnans ställning och rättigheter, bör man imedjertid kunna vänta och hoppas, att de obilliga snomalier, som nu visa sig i de begge rikenas lagstiftning i detta afseende, snart blifva rättade.