darhusets herrlighet och att förutspå hvilka be dröfliga följder de behagade af Regeringens och nationens öfverensstämmelse med hvarandra. Vi hoppas nu hafva temligen tydligt uttryckt skälen, hvarföre vi icke anse den ifrågavarande afvikelsen för någon p,politisk nödvändighet. Oaktadt denna öfvertygelse, hafve likväl äf ven vi yltrat den tankan, att man måhänd: icke bör absolut sätta sig på tvären emot er andel åt Regeringen i den öfre kammarens tillsättande, oeh att en sådan koncession må ankomma på serskilda omständigheter,. Men det blir tillika tydligt, i följd af den skiljaktighet, som råder emellan oss och D. Alleh angående den politiska nödvändigheten af denna rättighet såsom vilkor för reformens framgång. att vi anse dessa serskilda omständigheter böra vara af annat slag än blott den förut åberopade nödvändiglieten i taktiskt afseende, och detta har varit egentliga inledningen till de föregålende dagarnas, polemik från Aftonbladets sida. Om vi åter följe Allehandas gårdagsartikel till slutet, så finne vi med tillfredsställelse, att det är vida mindre som skiljer oss åt, än man enligt det föregående skulle förmoda. I Allehanda anmärker nemligen, enligt vir Itanka fullkomligt riktigt, att så vida man skall kunna gå in på den ifrågavarande utnämningsrätten åt Regeringen, så är det, för att ej alldeles förderfva principen och förstöra idcen att göra representationen till ett uttryck af det allmänna tänkesättet, samt såsom ctt oCeftergiftigt vilkor för sakens understödjande från den liberala pressens sida,, nödvändigt, att hvad anslagsfrågan beträffar, vid skiljaktighet kamrarna emellan, omröstningen blef samfäld, att öfre kammaren erhölle endast suspensift veto, samt att man blefve af med det orimliga nämndväsendet (nemligen att ett visst hbka antal i hvardera kammaren skulle väljas för att vo:era i sista instansen öfver frågorna, likasom nu de förstärkta Utskotten). Jemte biträdande af denna åsigt, som är så till alla delar välgrundad, att vi hoppas, det kommitteens ledamöter måtte närmare öfverväga dessa delar af frågan, innan pluraliteten slutligen bestämmer sig för de förslag, mot hvilka anmärkningen här är riktad, måste vi likväl ännu tillägga ett par amendementer, som äro af ganska sfor vigt, så vida reformen skall innebära den säkerhet och nytta för landet, som man åsyftar; nemligen den, att i stället för det svårt tillko:stlade och tillkrånglade valsätt till öfre kammaren genom delegationer länsvis, som nu lär vara i fråga, låta öfre kammarens ledamöter kompletteras genom val af den n-dre kammaren, hvilket både är vida enklare och bör lemna större garanti, att personer, allmänt kände för duglighet, kunskaper och karakter, blefve valda, utan alt lokaleller kotteriintressen kunna göra sig så gällande, som fallet troligen skulle blifva vid valsält länsvis. HLikaså är det svårt att inse något skäl, hvarföre de kungliga ledamöterne, olika med alla de öfrige, skulle tillsättas på lifstid. Det bör lika mycket vara en fördel för Regeringen, som för nationen, att en fjerdedel vid hvarje riksdag kan ombytas; ty med den framgående tiden uppväxa äfven nya förmågor, hvilka det kan vara nyttigt att få använda. Under dessa serskilda omständigheter, men knappast under några andra, skulle äfven vi tro, alt man utan möda kan medgifva regeringen den ifrågaställda rättigheten, ehuru vi uppriktigt tillstå, att en fjerdedel synes vara ett tillräckligt antal. Att denna koncession, under sådana omständigheter, kan och måhända bör söras, stödjer sig likväl, enligt vår mening, mindre på öfvertygelsen om sakens angelögenhet i sig sjelf, så mycket mera som deri alltid ligger en oegentlighet och afvikelse från besreppet om folkrepresentation, än på hoppet, att sakens slutliga framgång derigenom må befordras så snart, att den första utnämningen kan komma att ske redan under Konung Oscars. regering. Då vi tillåta oss att framställa ofvanstående önskningar tll kommitteens behjertande, likasom till regeringens, förbise vi ingalunda det kända förhållandet, att en Myndighet eller aukoritet, som har att officielt sysselsätta sig med RANN Nr