Aftonbladet – 10 februari 1847, sida 2

tressant bref ifrån Berlin, som förljenar sersk Idt meddelas, i afseende på den förut omtalta noten ifrån Sverges kabinett angående Krakau. Det lyder sålunda: Det tyckes kanske vid första påseende föga troligt, att en Not beträffande Krakaustatens upphäfvande, skulle vara den Nordiska (ryska? eller preussiska? eller begge?) Diplomatien vida misshagligare från Sverige, en makt af andra ordningen, än Guizots och Palmerstons protester. Likväl kan man vid närmare betraktande af saken ej tvifla på detta faktum. De nordiska kabinetterna hade, då de föranstaltade om Krakaus upplösning, räknat på protester från Frankrike och England; de voro beredda derpå, och innehållet i dem var för ingen del oroande nog, att bringa dem ur fattning. Men på lång tid hade man vant sig, att icke se makter af andra rangen ligga sig i vigtiga Europeiska frågor, som icke omedelbart rörde d m; och Sveriges med-undertecknande af Wienertraktaten ansåg man blott för en formalitet. Under denna synpunkt var dess oförmodade uppträdande nu väl egnadt att öfverraska. Men det oangenäma i denna öfverraskning låg derulti, att den Svenska Noten låter ana på hvilken sida denna makt skall ställa sig, derest det i Europa en gång skulle komma till en ny stor kongress; och deri ligger den poliliska vigten af det steg, som Svenska kabinettet tagit. Derföre är det också likgiltigt om Noten är direkt prot.sterande, el:er, med erkännande af den bedröfliga nödvändigheten, dock önskar, att denna måtte vara den sista af detta s!az: tanken, som ligger till grund härför, är densamma. Hyser Ryssland verkligen de planer, man underskjuter det, och utgör Krakaus upphäfvande blott föresp let härtill, så måste det genom denna Sveriges ställning finna sig oangcnämt träffadt. nyska politiken sträfvar, sedan Carl XII:s död, att göra Sverige till sitt domaine, emedan det eljest måste frukta ett farligt störande från dess sida, i händelse det utsträcker sin hand mot Constantinopel. Porten har också tillkännagifvit sin smärta 1 och för Krakau: detta utgör dock bloit en rysning af den annalkande dödsaningen, då man hör dödsvågen brusa sig närmarv.. Sveriges not, deremot, är hotande. Finner England iden afgörande stunden en bundsförvandt i Östersjön, så torde den Engelsksvcnska flottan kunna befinna sig lika hastigt i Finska viken, som den Ryska i Marmorahafvet, och Petersburg sväfva i lika fara som den Osmaniska hufvudstaden. Redan Gustaf HI drog svärdet emot Katharina, för att rädda Porten; och hade d:n Svenska Adelns förräderi ej förlamat hans ansträngningar, så skull; den stolta kijsarinnan tvungits att under en flykt fira sin seger ifver turkarne. Dessa tider äro ej glömda; och har än Finland sedan dess blifvit en rysk provins, så fordras det dock blott en underlättande stöt utifrån, för att sätta sympatierna för Sverige i rörelse i detta land, der de ännu allud fortlefva. Det vet man i Petersburg; och derföre träffade Oscar I:s not det ömtåliga stället och uppväckte större missnöje, än allt skrik i vestern, hvarpå man var beredd.