Aftonbladet – 10 februari 1847, sida 2

id samma gemensamma intresse. — Varney rog tördel af sitt förbund med denna övergsnare och illslugare mörkrets ande; ty, lyx, och död för alla vekare känslor, lemnade Lucretia honom gerna största andelen af rofvet. Under en mängd olika nzmn och förklädningar, hade de sålunda fullföljt sin bana genom en kedja af bedrägerier, somliga större, somliga mindre, men till största delen atöfvade på kontinenten; de undgingo alla favor och trotsade all mensklig log. Tre celler fyra år före d.nna tidpunkt hade Varneys onkel, genom en af dessa lyckans nycker, hvilka stundom -vid väfstolen eller plogen inna arftagare till millionärer, helt oförmodadt senom en aflägsen släg inges frånfälle, den han aldrig hade selt, kommit i besittning af en liten egendom, hvilken han sålde för 6000 . Han öfvergaf då silt yrke och lefde så trefligt, hans förstörda belsa t:llät, på intresset af denra summa, samt skref till sin systerson, då boende i Paris, för att meddela honom den soda nyketen och erbjuda honom gästfrihet vid sin härd. Varney skyndade till London. Kort lerefter infördes i den stackars målarens hus n sjuksköterska, rekommnder:d såsom en craren och nyttig person i sitt yrke, af Nicholas Frabman, hvilken i många bedrägliga did hade varit Gabriels medbjelpare. Från detta ögonblick förvärrades den gamles sjukdom. Han log, såsom hans doktor förklarade, derföre att han öfvergifvit de stimulantia, vid hvilka hans kropp så länge varit van,, och Gubriel Varney kallades alt vara närvarande, då testamentet bröts. Till hans obeskrifliga harm voro de 6000 , ställe i hemfalla till han; fria disposition, införtrodda åt förmyndare, till förmån för Gayriel och hans ännu ofödda barn, och ptill uppnaning för gossen,, såsom den stackars öminte testatorn utlät sig, att träda i gifte och ättra silt lefverne! Sålunda fick systersonen ndast disponera räntan, men ägde icke att föroga öfver kapitalet. Men räntan af de i enelska banken insatte 6000 var ju för den ällustige slösaren Gabriel Varney det samma om intet.