Aftonbladet – 9 februari 1847, sida 3

och ville icke mcra tro på någon dygd hos hans bröder, så stor och obestriglig den än måtte hafva visat sig för en passionfri och ödmjuk betraktare. Det bedrägeri, hon hos honom upptäckte, ansåg hon vara allmänt inom den krets, der han vistades; och Satan smålog åter emot den undersåte,; han vunnit tillbaka. Lucretia blef moder — men karnet bildade intet. ömhetsband -emellan de iila för hvarandra passande makarna; det snarare ökade deras disharmoni. Redan då, när hon nedböjde sig öfver detta barns vagga, stod den Syn, hvilken i det gamla huset i Brompton oroade hennes drömmar, och vinkade henne öfver haf af blod till en drömd framtid, dunkelt afskuggad i hennes sons anlete. Att blifva pånyttfödd i den nyfödde, — att lefva blott i hazs lif — att med mannens kraft och vila åter höja sig i denna blifvande man, hvilken hon skulle uppfostra till kunskap och vägleda till makt — sådana voro de känslor, hvarmed den dystra modern betraktade sitt barn, Den tanken, att den vanbördige, lågtänkte fadren ensam hade rätt att besluta öfver denna sons bestämmelse, hade makt att fingsla hans själ inom formens murar, att bibringa honom orena lärosatser, hvilkas högtidliga utseende förnedrad2, icke höjde honom, väckte, hennes harm och vrede — hon blef sjuk, då Braddell vidrörde hennes barn. Hela hennes förståndsstolthet, som aldrig skimrat — hela hennes bördsstolthet, som länge slumpat, uppvaknade, för att beskydda arftagaren af hennes ärelystnad; afkomlingen af hernes stam, från besmitlelsen af fad:rns uppfostran. Icke långt efter. hennes tillfrisknande, uppgjorde hon. en plan till flykt — hon försvann ifrån huset med sitt barn. Hon tog sin tilllykt till en koja, och jefde der genom försäljningen af de fi juveler, hon egde; under några veckor var hon nästan lycklig. Men Braddell, mindre sörjande förlusten, än förtrytsam öfver skandalen, var outröttlig i sina forskningar — Han upptäckte hennes tillhåll. Scenen dem emellan var förskräcklig. Det fanns intet medel att motstå len makt, som alla civiliserade lagar gifva åt