Aftonbladet – 9 februari 1847, sida 3

man inom denna genre sedan många år sett på svenska stenen. Benämningen: aristokrater äro vi allan, synes oss mindre egentlig, emedan stycket alls icke har någon politisk syftning, vidare, än att den visar, hurusom högfärd, fåfänga och förakt för de i vilkor underordnade kunna träffas inom alla sambhällsklasser, eller såsom ordspråket säger, att hvar och en är herre öfver sin stackare, samt att bögmodet slutligen merändels medför sin egen nemesis. Men i detta sednare hänseende innefattar stycket en samling af nästan utan undantag väl, på flera ställen mästerligt, genomförda karaktersteckningar. Sjelfva dramen är äfven, genom en kedja af invecklade bändelser och äfventyr, som på ett naturligt sält åter ficna sin upplösning, i hög grad underhållande, och författaren har vid många tillällen förstått att inlägga dels rörande, dels skakande effekter. Visserligen finnas äfven anledningar till anmärkning, mindre uti brister än i öfverdrifter, bestående deri, att förattåren synnerligen i de tredje och sfjerde akterna låtit hänföra sig för långt in i den afart al sentimentalitet,-som man kaliar den Kotzebuiska, samt att för länge dröja vid vissa bjertskakande scener; men på det hela har publiken all anledning att mottaga detta arbete icke blott såsom en produkt för dagen; utan såsom en vinst för vår dramatiska litteratur, och en heder för dess unge författare. Flera af scenens förnämsta sujetter, br Almlöf, hr Dahlqvist, hr Jolin, hr Sundberg, hr Kinmanson den yngre, hr Söderberg, fruarna Bock, Strandberg och Almlöf hade tillfälle att uppträda i roller af n väl utpräglad och allt igenom bibehållen individualitet, som lemnade ett fullkomligt utrymme för deras talanger, och sällan har man också kunnat se en vackrare ensemble af ett talangfullt spel. Fru Bocks roll bör serskildt nåmnas: såsom ett alldeles förträffligt och mästerligt utfördt komiskt parti. — Så väl beneficetagaren, hr Almlöf, som hr Jolin blefvo framropade efier spektaklets slut och fiere gånger öfverhöl da med bravorop. till — Najaden berättar, att vid den ylterligare anbefallda öfverbesigtningen å linieskeppet Försigtigheten, reparationen å detsamma ansetts icke erfordra stör:e reparation än omkring 20 proc. Ordföranden i sjöförvaltningen hr amiral Kreuger hade hemställt att reparationer borde inställas, emedan fartyget vore odugligt. Najaden berättar äfven, att Örebro privatbanksbolag den 235 sistl. Januari beslutat, att den utfästade belöningen af 300 rdr bko för den, som upptäckte och öfverbeviste förfalskarne af bankens sedlar, blifvit tillerkänd stadsiskalen Lundgren i Carlskrona; men som kronojänsmannen och ekonomidirektören Åberg i Calmare län med besvär och kostnader lyckats upptäcka de för förfalskningen använde verktyg, beviljade bolaget honom, på direktionens förslag, i ett för allt 200 rdr bko, såsom uppmuntran för visadt nit och ersättning för hafde kostnader. 5 iii , — I Christianstad har på landshöfdingens inmodan bildat sig en kommitt, för att inbjula länets invånare till bildande af ett Fängelseällskap för Christianstads län, hvars ändamål skulle vara: att verka för fallne medborgares förbältring inom fängelset, och deras återupp:agande i samhället sedan de lemnat fängelset; avarföre sällskapet skulle bilda sig i en besökande och en skyddande afdelning. Den förras liggande skall vara: all besöka fångarna i cellerna, och derunder genom andelig vägledring, undervisning, förmaning och tröst söka verka på deras förbättring. Den sednare allelningens omsorg: all underlätta den förskjulne ångens återupptagande och införlifvandei samvället; att således göra för bonom friheten minlre farlig derigenom, alt honom beredes tillälle alt ärligt försörja sig, derigenom att han ;gde någon välmenande rådgifvare, någon kristig menniska, som vill vara den förskjutnes beskyddare och vän, i hvilken han alltid vet sig ega ett vaksamt öga, ett värn och bistånd mot frestelsernas och törförelsernas makt, för vilka han troligen annars åter skulle falla ett offer. För den besökande afdelningen behöfRR a en