Aftonbladet – 9 februari 1847, sida 1

lom frånröfvad, men behålla honom med brännmärket på pannan och masken i hjertat — ett mål för hån och förakt. Vid denna tid uppehöll s:g i staden en af lessa vågsamma spekulanter, hvilka äro desto arligere b-dragare, emedan de sjelfva bedragas uf sina egna sangviniska drömmar; hvilka uppställa så sannolika kalkyler, framlägga sina arsumenter med ett sådant allvar, så mycken värme, att detta tillräckligt förklarar, huru de lagligen kunna bedraga så många i vårt samlle, hvars medlemmar i allmänhet äro de jörsigtigaste och varsammaste bland alla civiiserade nationer. Föga samvetsgrenna i sina medel, men likväl ärl:ga i sin tro på uppnåendet af sina ändamål, äro de på en gång skälmar cch Mammöns dyrkare! Denna man ansågs hafva varit lyeklig i några väl beräknade spanmålsspekulationer, och han bade ofta afförer med Mainwaring, så att hån icke sällan var gäst i hans hus. I honom sag Lucretia medlet till sina afsigters uppnående; hon ledde denne man att tala om affärer såsom ett spel, om penningar såsom ett medel att realisera vinsten på hundra procent; hon i: drog honom i detaljer, hon prisade, beundrade honom. I hans närvaro syntes hon endast höra honom; i bans frånvaro bröt hon ofta en tankfull tystnad med utrop af b undran öfver hans geni och noggrannheten af hans beräkningar. Snart gaf frestaren i Mainwarings bjerta betydelse åt detta beröm; snart blef äfventyraren hans intime vän. Utan att rätt veta hvarföre, utan alt någonsin tillskrifva systern den inträffade förändringen, gret den stackars Susanna, bestört öfver den förvandling, Mainwaring undergått; — ty nu brydde han sig icke mer om de nya böckerna från London eller blommorna i trädgårder, och musiken lemnades utan all uppmärksamhet. Böcker, blommor, musik! — hvad äro dessa för en man, som tänker på vinster