Aftonbladet – 6 februari 1847, sida 2

SISSEL — Den politiska eller qvasi-parlamentar:sk: dram, som uppföres i representationskommitteen lärer nu lida allt närmare sin upplösning, och denna synes alltmera börja besanna de farhå. gor, som redan ifrån början kunde alstras af er så heterogen sammansättning, nemligen att slu tet blir en babylonisk förbistring. Det är nemligen icke nog med, att kommit: Iteens pluralitet, såsom i går nämndes, besluta! jatt Regeringen skulle få utnämna en tredjede af öfre kammarens ledamöter, ellcr-trettiotvi till antalet, hvilket skulle ske på lifstid. De lärer tillika blifvit beslutadt, att denna kammare skulle hafva l.ka andel med den nedre äfven i beskattningsrätten, i bankfrågor, i val af revisorer samt fullmäktige i banken och riksgäldskontoret m. m. Slutligen har också det hela blifvit än ytterligare tillkonstladt derigenom, att i stället att föreslå, det båda kamrarna, när olika meningar uppstode, skulle träda tillsammans och volera per capita i en gemensam riksförsamling, skulle hvardera kammaren utse en nämd af visst antal personer, för att gemensamt votera, likasom nu de förstärkta utskotten. Genom det ena af dessa bestämmelser skulle således Regeringen hafva bestämdt en sjettedel i tillsättningen af folkets ombud, och genom den andra eller valet af nämderna, skulle ett stort fält alltid vara öppet för intrigen, och resultatet af en riksdags vigtigaste fråga i sista handen bero af partiernas mer eller mindre skicklighet att manövrera i frågan om uppgörandet af en mnamnlista. Regeringens makt i anslagsfrågor o. s. v. blefve härigenom i sjelfva verket ännu långt större än en sjettedel, om man betänker, att utnämningsrätten är en tredj.del i ena kammaren; ty om det då blott lyckas vinna några röster af de öfriga, i samma kammare, så att en hoflista till nämnden der går igenom, så torde alltid en eller annan röst kunna fås i den nedre och det hela således kunna beherrskas af en habil mnister. Följderna voro lätta att förutse. Uti båda nyssnämnda frågor likasom flera andra på de sednare dagarna bar minoriteten inskränkt sig till fem röster, nemligen de tre ledamöterne af Bondeståndet jemte professor Wingqvist och grosshandlaren Schartau.