Aftonbladet – 5 februari 1847, sida 3

— ----—Å.Assvzioolaicr;-——ee do -———X—.-X-? ? —X X -— 2 Dä ä nog sant dä, medgaf Beck, i det ha lade sitt högra pekfinger i sin venstra flata hand Nå, du är då ifrån denna stund i min tjenst Gå en trappa ner och låt gifva dig frukost; se dan skall du visa mig till din mammap,, oci vi skola se till hvad vi kunna göra för henne. Beck tryckte händerna till sina ögon oc sökte tillbakahålla tårarna; men han förmådde det icke, och då betjenten, som på Percival: kallelse inställde sig, förde honom med sig ut: för trappan, hördes: den räddades snyftningar hela huset, från vinden ända ned till botten: våningen. XIV. NYTT IFRÅN GRABMAN. Denna dag, som började så lyckligt för Beck. var äfven minnesvärd för andra mera vigtigs personer i denna historia. Tidigt på förmiddagen uppkom till madame Dalibard ett paket, innehållande Ardworths redan ryktbar blifna bok, en vacker samling a! tidningsutdrag deröfver, och följande bref från den unge författaren: Af hosföljande paket ser ni, att era råd gjor! sin verkan på mig. Jag har tagit en afväg från min långsamma iuridiska bana. Jag har, såsom ni önskat, lagat att folket talar om mig. Hvad verklig nytta jag deraf kan skörda, vet jag ieke. Jag ämnar icke öppet erkänna mig såsom författare. En sådan slags ryktbarhet kan icke göra mig något gagn som advokat. Men liberavi animam meam — förlåt Mitt pedanteri! — jag har gilvit min själ ett ögonblicks frihet — jag fångar den nu åter, för att lägga betsel och sadel på den. Jag vill icke omtala för er, huru ni afledt mig från min jemna stråt — huru ni tvingat mig till detta förtidiga utrusande bland allmänheten — huru ni, efter att hafva beröfvat mig namn och fader, drifvit mig till detta experiment med mig sjelf, för att erfara om jag bade orätt då jag klagande sade till mig sjelf: publiken skall gifva dig ett namn, och ryktet skall blifva din moder. Jag är tillfreds med experimentet. Jag vet nu bättre hvad som bor hos mig; och jag har återfått min sinnesfrid. Om i den framgång detta hastverk vunnit ligger något, som kan tillfredsställa ert välvilliga