bebjelpligt,, då det gifvit det första offentlig luppslaget åt projektet. — Sedan ofvanstående redan var skrifvet finne vi uti Dagligt Allehanda för i dag der underrättelsen, att representationskommittåer redan skall hafva besiutat föreslå det Regerin gen må utnämna en tredjedel af ledamöterna den öfre kammaren. Då riktigheten -af. denn: notis icke lärer böra betviflas, så finner man att denna sak blifvit ganska skickligt manierad för att lotsa fram det ifrågavarande kära projektet genom alla betänklighetsklippor, inom kommitteen. På samma gång förfaller visserligen äfven den delen af vår anmodan till Dagligt Allehanda, som afsåg att få veta orsaken. hvarföre Allehanda just nuw skulle framkomma med den besynnerliga artikeln om kamrarna i Wärtemberg, äfvensom med den sednare pledande, artikeln; men långt ifrån att det skulle förminska behofvet af en förklaring öfver skälen till en så ampel koncession, eller af en ve derläggning på de invändningar vi framställt måste en sådan förklaring vara angelägnare är någonsin. I allt fall borde Allehanda, hvars uppriktig het att vilja försvara folkets sak vi aldrig betviflat, lätt kunna inse hvarthän dess allt föl stora beredvillighet att låta nyttja sig såsom ministerielt budskap (åtminstone i detta fall slutligen skall leda. Det är, som man vet, svår! atf tjena två herrar. Hade Allehanda stått på sig emot alla tumningar, så hade vederbörande möjligen äfven afståltt från den ifrågavarande klausulen, eller åtminstone hade den haft svårare att få pluralitet i kommitteen. Nu deremot, då proj-ktet blifvit lyckligen framlotsadt, och det snart skall visa sig, att Allehanda ingalunda kommer att opponera sig emot beslutet, har allt detta satt Afionbladet och hela den öfriga Hiberala pressen i största bryderi, antingen man bör rifva sönder hela kommitteens arbete, eller, för att snart sagdt hurn som helst blott komma till ett slut på den närvarande oredan, så att säga kasta yxan i sjön, och gå in på en i sjelfva verket orimlig eftergift åt regeringsmaktens inflytelse. Om någonting är en betönklig, sak, så är det san. erligen detta, och uti ett sådant dilemma råkar nu hela det liberala partiet, kanske till stor del i följd sf Allehandas svaghet eller illusioner. Vi torde snart komma i tillfälle att kunna meddela, huru rösterna inom kommitteen utfallit angående denna fråga. Imedlertid är det märkligt nog, att Allehanda sjelf i dagens blad jemrar sig öfver, att det icke längre vill hålla ihop inom kommitteen. pSmärtsamt är det att erfara,, heter det, att psedan de adliga och sacerdotala ledamöterne psågo silt sista hopp slockna, att få bibehålla pständsvalsprincipen, en viss, förut ej befintlig, pobehaglig spänning lärer inom kommitteen uppstått, hvars följder äro svåra att förutser. Det finnes en anekdot om en gammal kardinal, som under en svår sjukdom sade till sin läkare: jag pinas af helfvetets qval; hvarpå denne inföll: phvad? redan! Så kan man ock här säga: hvad? redan! Således skulle redan commit att spörjas, hvad Aftonbladet förutsade vid kommitteens första sammansättning ? Mån1e Allehanda vid detta tillfälle benäget kan ipplysa, på hvilkendera sidan professor Knös wu befinner sig, öfver hvars insättande i komnitteen Allehanda sistlidne höst uttryckte sin Provisoriskt Reglemente för de nya Länsfängelserna, af Kongl. Maj:t i nåder faststäldt den 24 November 1846. I afseende på de nya länsfängelserna, hvaröfver onungens befallningshafvande eger inseende, såsom fver andra länsoch kronohäkten i allmänhet, skall ls vidare följande lända till efterrättelse: 1) Fängelse-direktören är ansvarig för allt hvad Il fängelsets disciplin och ekonomi hörer, semt har tt besörja de göromål, som åligga vaktmästarne vid friga länshäkten. Ej må direktören i något fall afva mathållning för fångarne eller någon försäljing af. dryckesvaror. 2) Direktören har till sitt biträde och under sin dnad, i stat bestämdt antal vaktknektar, och li-) aledes, efter hvad der bestämmes, en eller flera aktqvinnor, hvilka uppå direktörens förslag tillsäts af fångvårdsstyrelsen, efter samråd med konun-!: KR — LA ALL