Aftonbladet – 5 februari 1847, sida 1

BOD RSBUA Dagens utländska poster ankommo något senare än vanligt på f. m., så att vi måste förbehålla oss ett utförligare meddelande af deras innehåll tills i morgon. Direkt eng-lsk post har denna gången uteblifvit; men öfver Ostende har man underrättelser från London af d. 23. Från Paris går t:dningarne till d. 25, och från Hamburg till d. 50 Januari. PORTUGAL. Lissabonsunderrättelser af d. 24 Januari bestyrka, att Miguelister och Septembrister förenat sig. Juntan i Oporto fortfar att utfärda dekreter i nationens namn, intill dess de allmänna Cortes afgjort den dynastiska frågan. Den hade afsändt utkickade åt alla landsändar för att bilda guerillor och uppmana folket att resa sig. -Macdonnel stod i Amaranthe, men med ringa manskap. Migueliternas generaler Guedes, Lemos och Visconde de Azeuta voro i Oporto; general Povoas i Beira och hade biträdt uppresningens sak. Saldanha hade d. 46 Januari lemnat Vizeu och troddes med 6,000 man kunna stå för Oportos murar. Baron Cazal var i Valenza och hade fått befallning att förena sig med Saldanha. General Schwalbach hade afstått från belägringen af Evora. I Lissabon utspriddes, att spanska trupper närmade sig gränsen, under förevändning att Miguelitiska upproret väckt betänkligheter hos spanska regeringen. SPANIEN. Frågan om val till kongress-president tog en ogynnsam vändning för ministeren. Då Martinez de la Rosa vägrade emottaga befattningen, och ministeren uppställde Bravo Murillo till sin kandidat, .men under förklaring att de icke ämna göra saken till en kabinettsfråga, valdes dertill Castro y Orosco, oppositionens kandidat, med stor pluralitet. Dertill kom att senaten — der general Serrano hade en bitter ordvexling med premier-ministern — visade en fiendtlig stämning mot ministe: en; och till stor bestörtning uppträdde äfven Narvaez emot ministrarne med: beskyllning, alt för mycket stå under fransk inflytelse, samt att de franska diplomatiska akterna och kammardebatterna kränkte Spaniens värdighet. Hr Pidal invände väl, att en sådan förebråelse snarare kunde göras Narvaez sjelf, och att giftermilsfrågan icke var cen rent nationel, utan en europeisk fråga. Följden af dessa förenade invecklingar blef, att ministrarne begärde afsked och Drottningen uppdrog åt hertigen af Soto-Major — förut känd under namnet Casa Yrujo och för det mnärvarande spanskt sändebud vid engelska bofvet — alt bilda ett nytt kabinct. Han vände sig till Murillo, med anbud att åtaga sig justitieportföljen, och Mon att blifva finansminister, Den förre antog anbudet; den sednare gjorde svårigheter och skulle vid postens afgång få audiens hos Drottningen, som önskat, att han ville ingå i nya ministeren. Det troddes, att om han ingick, skulle general Pavia, och hrr Artera och Sotello äfven ingå. , Underrätselserna från Catalonien låta alldeles icke lugnande. FRANKRIKE. Den 22 Januari antog deputeradekammaren enhälligt lagförslaget angående nedsättning af tullen för inkommande spanmiål och upphäfvande af lästafgift för alla med spannmål lastade fartyg. Kommitteen hade blott tillstyrkt det, såsom en nödtvångsåtgärd, icke såsom något principenligt. Man kan likväl säga, att tvånget visar principens sanning; ty nöden hade väl ela a i AR ar RR JA AL PR ARN VN NI Mn VR ÖDE FRA REPA