Aftonbladet – 4 februari 1847, sida 3

lysningars inhemtande, emot Weernström framställs den angifvelse, hvartill fog kunde förefinnas. Målet uppsköts härpå till den 4 Februari, hvar I imedlertid några upplysningar skulle infordras och ofyanförmälde Sandin kallas. Sistnämnde dag var målet ånyo före. Vaktmä staren J. E. Sandin upplyste, att han, för att derå anskaffa vederhäftighetsbevis och sedan öfverlemna det till Björkman, af Wernström emottagit ett diskontreversal å 800 rdr bko. Begge uppdragen hade Sandin fullgjort. Häradshöfdingen Ljungberg företedde: 4:0 ett reversalå 700 rdr, uti Lars Larssons namn och inlemnadt af uppbördskommissarien Molin, som för dess riktighet ansvarat, på grund af hvilket lagsökning redan ågått der under tecknade låntagaren och löftesmännen. Detta förklarade Wernström vara af honom till alla delar förfalskadt, uti kände personers namn, med undantag af Erik Bergvall bokhållare, hvilket namn han uppdiktat och hvarvid han fästadt ett af honom just för detta ändamål vid banken af en gumma inköpt sigill med E. B. uti. 2:0 ett å 4,100 rdr i Jon Erssons namn, med samma omständigheter som förestående. ( Häröfver afgaf Weernström lika förklaring som örut. 3:0 Ett å 4,600 rdr, i Wernströms namn, men med borgen af hans fader, inlemnadt, under åtecknadt ansvar för riktigheten, af hr kamreraren Dahlgren. Lånet hade Trån början utgjort 2,000 rdr, men genom omsättning minskats till nuvarande belopp; sistnämnda reversal är bland annat försedt med vittnespåskrift af studeranden Ehrengranat. Wernström förklarade likaledes detta tara i allo falskt, utom hvad Wernströms eget namn anginge. Häradshöfding Ljungberg företedde nu tvenne bref, som, öppnade, af en okänd person blifvit hos honom lemnade, begge med Weernströms stil och undertecknade det ena Olof Weernström och det andra Olle, men begge daterade i slutet af Januari 1847, med påskrift Fatalier, uti det ena af hvilka brefskrifvaren anhåller att Ehrengranat ville förneka den underskrift, hvartill han blifvit narradp, under P. S. att ingen af vittnena fått svära eller något annatv; hvaremot uti det andra, ställdt till bonden Jonas Andersson i Husinge, denne uppmanas att förändra sin stil och namnteckning på alla af honom hädanefter undertecknande handlingar och reversaler, på det att ingen måtte känna hans stil och han således kanske slippa undan det lån, hvarå Wernström blifvit kommunicerad lagsökning. J. Andersson ombedes att härom jemväl underrätta Anders, samt helsa Wernströms föräldrar. Wernström förnekade sig äga all kännedom om dessa bref, och fångvaktmästaren Kallenberg, som vid Rätten var närvarande, visste icke när brefven kunde hafva blifvit skrifne af Weernström, om icke under det den sednare någon gång innevarit hos Kallenberg. Den förut omnämnda skriften framlemnades åter af Wernström, men emottogs icke, enär denne nu förmälte, att han icke begått några vidare förfalskningar i afseende å diskontverket, än ett reversal å 3500 rdr bko, som han sistlidne höst aflemnat till länsbokhållaren Tilly, för att anskaffa penningar på. Detta reversal skall vara falskt till hela dess innehåll. Några penningar har Waernström likväl icke bekommit derför, ehuru han genomBjörkman fått veta att det blifvit presenteradt i diskonten och skuldsedeln godkänd samt skuldskrifna beloppet derå utbetalts: Landskanslisten Björkman upplyste, att penningar derför influtit, men enär misstankar redan, på sätt förut är nämndt, emot Wernström uppstått, bade Björkman härom underrättat Tilly, som till följd häraf icke utbetalt penningarne, utan ämnade åter inbetala dem. För åtskilliga personers hörande samt inväntande af upplysningar uppsköts målet ytterligare. 203 — — Biografiska anteckningar om en ung qvinna, hemtade ur poliskammarens diarier. Carolina Sophia L., född år 4830 i Calmar, var 4844 i Oktober härstädes häktad för utestrykande och tiggeri. Hon blef då varnad och ställd på fri fot. 1843 i Febr. var hon kallad för att höras angående åtkomsten till en silfvertesked, som hon till salt utbjudit. Detta mål fick bero. I Mars månad samma år var hon tilltalad för olofligt. tillgrepp. I Maj d:o d:o. I Juli d:o d:e. Alla dessa ätal synas dock hafva förfallit. I December häktades hon för olofligt tillgrepp, och målet blef af öfverståthållareembetet remitteradt till kämnersrätten. 4844 i Januari inställdes L. i poliskammaren, sedan hon jemlikt kämnersrättens utslag, såsom minderårig för delaktighet i stöld blifvit i sina föräldrars närvaro agad med ris. Hon blef nu ställd på fri fot. I Mars åter häktad för olofligt tillgrepp — i brist af fullt bevis frikänd från ansvar — ställd på fri fot.