Aftonbladet – 4 februari 1847, sida 2

T6P2X BR — Tfäsaren tort minnas att en demoiselle Amalia Lundeberg i slutet af sistlidne höst på begäran fick införd i Aftonbladet en artikel, hvari hon förklarade sina bekymmer deröfver, att den Lutherska läran ej kunde tillfredsställa hennes andeliga behof, samt sin afsigt att af sådan anledning öfvergå till katholicismen; att hon derefter på ett skämtande, måhända något hårdt sätt apostroferades af en ,läkare, som rådde henne att söka en medicinsk kur för sin vånda äfvensom att elt svar på sistnämnde artikel slutligen inflöt i bladet. En tid efteråt öfverlemnade demoiselle Amalia Lundeberg till Redaktionen en annan artikel, som älven rörde hennes spirituella angelägenbeter, men Redaktionen har trott att föga gagn för demoiselle Amelia Lundeberg sjelf kunde vinnas genom en fortsatt skriftvexling öfver ett för den stora allmänheten så likgiltigt ämne, som, huruvida ett fruntimmer, hvilket vid hennes redan stadgade år sjelf bör kunna bedöma sin ställning, tillhör den Lutherska eller Katholska kyrkan, samt att en vidare uppmärksamhet härpå snarare skulle kunna mediöra olägenheter, ifall hennes öfvergång blefve föremål för en laglig beifran, Af sådan anledning har artikeln, oaktadt flere förnyade påminnelser, fått hvila. Men då demoiselle Amalia Lundeberg ännu efter flere erhållna svar om denna Redaktionens tanka, likväl fortfarande anhållit att få sin önskan uppfylld, ha vi trott oss ej längre böra lemna densamma ouppfylld, och införa derföre artikeln, hvilken vi, att döma af innehållet, skulle tro vara skrifven af någon katholik, om ej: dess titel utvisade, att den vore från landsorten. Det vigtigaste och egentligen det enda af något intresse, som deri förekommer, är den märkvärdiga effekt som redan demoiselle Amalia Lundebergs första bre! förmäles hafva haft till religiositetens väckande i en hel provins; men i öfrigt anse vi lör en pligt att upprepa vår åsigt, att demoiselle Amalia Lundebergs. uppträdande: såsom apostel för katholicismen, länder henne i det hela till föga fromma, och att hon som är ett både i allo aktningsvärdt, godhjertadt och bildadt fruntimmer, sannolikt skall kunna, om hon icke drifves af begäret att, göra uppseende, både röna och åstadkomma mera gagn, samt finna en tillräcklig själafrid uti att med allt egna sig åt sitt kall såsom språklärarinna. — Vi tillögge blott, i anledning af brefvets: potskriptum, att icke någon artikel om hennes sak oss veterligen inkommit till Aftonbladet, mer än ifrån Hr grosshandlaren J. P. Möller i Tyska vindskupan, hvilken hedrat Redaktionen med åtskilliga skrifvelser, men hvilka, förmodligen i allt fall, blifva synliga i Qvartbladet. Artikeln lyder såluada: Bref från en landtbo till en vän i Stockholm : Käre bror! För någon tid sedan bad jåg dig underlåta att för min räkning prenumerera på nästa årgång af Aftonbladet; jag kontramanderar nu bärmedelst denna order, emedan der helt nyligen funnits införda några, i sitt slag egna artiklar, hvilkas fortgång jag gerna skulle vilja se, i fall densamma kommer att anförtros åt tidningarne, hvilket jag likfullt ej har skäl förmoda. — De ifrågavarande artiklarne handla om Amalia Lundebergs öfvergång till Katholska läran, och äro dig, såsom Stockholmsbo, ganska säkert bekanta. fag beder dig derföre att berätta oss landtboer något härom; i synnerhet hvad du tror om skälen till denna öfvergång.