Aftonbladet – 4 februari 1847, sida 1

IVOGRRSLL En del af den utländska post, som väntades 1 tisdags, uteblef då, men ankom i stället i dag på morgonstunden, med tidningar från Paris af d. 22, från London af d. 23; samt från Hamburg af d. 26 Januari. SPANIEN. I Pamplona har en utskrifning af rekryter förorsakat ett upplopp. De motspänstige utskrifne ropade: Lefve Cabrera, lefve Fueros, lefve Montemblinb I Catalonien visste man ej rätt hvar Cabrera uppehöll sig. I Madrid hade 420 deputerad2 haft en konferens, i anledning af Martinez de la Rosas vägran att emottaga presidentplatsen i kammaren. De ministerielle deputerade aflägsnade sig, då ministrarne icke framställt någon annan kandidat. Af de öfrige yttrade sig de fleste för Castro Orosco och Pacheeo. 5 FRANKRIKE. Med Al4cröster: mot 8 antog pärskammaren adressförslaget och valde deputationen genom lottning. JATf debatten som föregick beslutet, är egentligen att bemärka grefve Montalemberts tal, och den af hr Guizot meddelade noten från ryske ministern Nesselrode. Hr Montalembert utgick från den åsigt, att det genom Krakaus införlifvande med Österrike gjorda fördragsbrott, upphäft den sanktion som -Wienerfördraget lemmnat åt Polens äldre delningar; att den: princip som de tre östra makterna derigenom infört, hotar i synnerhet alla tle mindre konstitutionella tyska staterna och fristäderna; och att det var beklagansvärdt att man icke i Tyskland insåg de sorgliga följderna deraf. Dotta åter kommer sig af det misstroende mot Frankrike, som sedan 41840 väckts genom lejda pennor i Augsburg och Leipzig, förespeglande en erö!ringslust som. icke :Frankrike hyser. Frankrike, sade talaren, vill icke ändra sina gränsor; det behöfver icke göra det. Frankrike. är med Spanien den enda stat, som har den fördelen att alla dess medborgare, ifrån den ena till den andra ändan af landet, äro en enda nation, äro fransmän. Ifrån Flandern till Baskernas land, från Elsas till Bretagne, finnes ingen bland 36 millioner menniskor som vill vara något annat än fransos. Vi äro trettiosex millioner fransmän, och då vi det äro, hafva vi ingenting att frukta; vi behö!va inga eröfringar, som blett skulle medföra svaghet och hat. Häruti ligger den rätta principen a! Frankrikes storhet och öfvervigt. Frankrike har icke begagnat sig a! enthusiasmen 1830; det har 4340 proklamerat freden öfverallt och för alltid,. Talaren hade väl önskat att protesten varit skarpare; men lyckönskade imedlertid Frankrike att icke hafva blifvit tillffågadt. Han sågi densamma alldeles ingen tom och fåfäng procedur. Det ligger en stor och obesegrad kraft i det ord, som kämpar för sanning och rätt, och det är en ära för vår regering att hafva uttalat det. Rätt är väl blott ett ord, men ett odödligt ord, som glänser i outsläcklig eld hvarmed Gud en gång skall antända sin vredes brand. Sedan några andra talare uppträdt, och ibland andra hr Boissy påstått att Krakaus undertryckande skett med franska kabineitets medgifvande såsom ett pris för ett giftermål, svarade hr Guizot härpå. Han förklarade Boissys beskyllning vara en fräck osanning; sade att grefve Montalembert uttryckt de känslor, som lifva Frankrikes kamrar och regering. Han försäkrade sig hafva endast svarat, då furst Metternichs svar på franska protesten notificerades honom, att han icke hade något hvarken att tillsätta eller borttaga i denna protlest. i Slutligen uppläste hr Guizot, då hr .Villemain fästade kammarens uppmärksamhet på de fasansvärda åtgärderna i Polen för att ungu —RR—— AL —————-—————— EE RR