Aftonbladet – 3 februari 1847, sida 1

let uf hennes planer. Då hon under sina ungiomsstud:er antgit macchiavelismen i der gamla stalskonsten såsom en regel, användbar i det enskilta lifvet, ville hon nu knappast erkänna som et brott aflägsnandet af hvad som endast ver ett bind r emellan hennes syfte och hennes mål. Innan hon blifvit personligen bekant med Percival, hade hon undvikit alla tillfällen att lära känna honom. Hon hade låtit Varney, såsom sir Miles gamla prolege, stälia sig in hos honom; hennes afsigt var att, då stunden var inne, öfverlemna åt hennes medbrottsling utförandet af det förskräckliga dådet. Detta skedde icke af eghet, ty Gabriel hade ganska riktigt bedömt henne, då han on gång sade, alt, nom Hon lefde bland afgrundsandar, skulle hon förmå alt tämja demp, ut.n blott emelan hon var mera till förståndet skonslös, än till bjerlat grym — undantagande i de ögonblick, då hon af.de gamla minnena försattes utom sig sjelf — och detta var ett offer, hvars qval hon icke ville bevitina, hvars öde det icke var hnne någon vällust att tänka sig. Hon önskade hvarken alt se eiler lära känna honom lefvande, endast erfara, att han ej mera fanns t Il, och att blott Helena stod emellan Lau shton och hennes son. Nu, då han sjelf, liksom sill öde till mötes, gått öfver bennes tröskel — nu, då ban, I.kasom Helen :, sjelf lemnat sig i hennes våld, började det agrundsbrott, hon förut skjutit ifrån sig sjelf, att beängsta hennes själ; detta brott ställde sig fram ör henna ansigte mol ansigie och ingal henne en vidskeplig fasa. Imedk tid var hennes yttre be tcende mol begge sina utvalda off r, eburu stundom nyckfullt och kärft, icke sådant, att det kunde väcka misstankar, en; i mindre lättrogna hjertan. AM! ifrån Helenas första inträde i hennes hus hade hon emot henne varil stel och amätt i sit sätt alt vara — hållit henne på afstånd och icke slösat med förställd vänlighet; men sldrig hade