Aftonbladet – 2 februari 1847, sida 3

Jatt han dervid förolämpar eller sårar någonder af dem. Man fördrifver en visserligen gansk kort stund rätt trefligt i sällskap med den gam la Grefvinnan. . mrs SNR a (Insändt.) OM BISKOPSFÖRSAGET TILL WEXIO STIFT Då Aftonbladet haft den oombedda godheten at yttra sig rörande biskopsförslaget i Wexiö före va let, torde den, efter samma val visa samma godhe ombedt, och således lemna plats för nedanstående rader: I Aftonbladet har den insinuationen framkastats att presterskapet i Wexiö stift skulle uppföra på förslag sådana män, hvarigenom konungen frugades att nämna den erkändt verldsligaste prest I Sverge till biskop derstädes. Vi äro öfvertygade, att konung Oscar lika litet i kyrkliga, som i andra åtgärder låter fruga sig, vare sig af tidningsgunst, prestgunst eller hvilken annan gunst som helst, till att handla annorlunda än. svensk lag och hans eget kungliga samvete honom bjuder; och då lag stadgar att till biskopsembete sådana män böra nämnas, som äro för Guds Kyrkia och stiftet the nytliguste, i lära och lefverne the skickligaste, the der frukta Gud. hafva ett godt rykte, äro redelige och sannfärdige, hata girigheten och hafva gjort sig kunnige och välförtjenten, så skulle man nog kunnat vara trygg för, att den af de föreslagne, som bäst motsvarade dessa egenskaper såsom en Kyrkans man, också blifvit den, som erhållit Hans förtroende till platsen, äfven om presterskapet, såsom det förespeglades, skulle låtit bruka sig till en dem så föga värdig intrig, som den, att, för att göra en enda kandidat möjlig, framställa jemte honom 2:ne omöjliga inför konungen. Men Wexiö stifts presterskap har, såsom man kunde vänta, handlat helt annorlunda. I stället för att framställa, jemte den förmodade kandidaten, 9:ne i litterärt och kyrkligt afseende insignificanta personer, har dess val fallit på män, som i begge dessa afseenden äro bland de mest significanla, män sådana som Wieselgren, Thomander, m. fl., af hvilka den ene innehar förslagsrum, den andre är bland dem som kommit förslaget närmast. I Aftonbladet har man velat, för att leda öfvertygelserna, fästa uppmärksamheten vid ett stort och significant, ehuru ej kyrkligt namn, professor Friis, Smålands, Sveriges, ja Europas andre Linne, utan att besinna, att man skulle handlat illa mot stiftet, mot universitetet, mot vetenskapen, ja mot honom sjelf, om man försökt att draga honom från hans älsklingsvetenskap in i en för honom ny och fremmande verkningskrets. Månne en Agardhs, en Tegners storhet höjdes, genom att upphöjas på biskopsstolen? Vann kyrkan hvad vetenskapen genom denna omflyttning förlorade? Detta har Wextö stifts presterskap icke förbisett. Det kan vid första påseende synas underderligt, att 2:ne män med temligen framskridna år blifvit uppförde på förslaget till vårdare af kyrkans angelägenheter, en plats, der friska obrutna krafter så mycket tagas i anspråk. Men man bör veta, att det har af ålder varit vanligt, att inom Wexiö stift man tilldelat innehafvarne af domprostembetet rum på biskopsförslag, äfven om deras år dertill kunnat gifva dem mindre anspråk. Så innehade domprosten Håkan Sjögren förslagsrum, då biskop Mörner 4800 utnämndes, så domprosten Lamår 4825, då Tegnr nämndes till biskop, ehuru begge bedasade män. Det är således en praxis, hvilken äfven andra stift icke är utan exempel. Man må blott ;rinra om domprosten Kjellander, som till Skara viskopsstol med enhällig kallelse innehade första rummet, utan att sådant hindrade konungen att till embetet nämna Kjellanders lärjunge, innehafvaren af ett lägre förslagsrum, den värdige Butsch. Man nå då icke undra, att presterskapet i Wexiö stift vå sitt förslag uppfört 2:ne män, af hvilka den ene aarit och den andra ännu är stiftets domprost. Jen pietet, som uppenbarar sig i denna sed, äfven m de sålunda med stiftets förtroende hedrade icke ffecterat detsamma, är så vacker att den ej bör landras, helst det ofta händer, att de väljande haft le valde icke blott till förmän, utan ock tilllärare. )ch : då det nu inträffade, att den ene som förut arit stiftets domprost, sedermera innehaft en hög lats i samhället, så skulle det visserligen varit nindre grannlaga, att gifva honom en underordnad ! lats på förslaget, då man i alla fall icke band ko-: ungens val, utan lemnade full frihet att nämnal land de föreslagne den för vården af stiftets angeigenheter dugligaste. Detta pietetsförhållande förlarar både hvarföre denne fått ett så betydligt röstntal, och de andra, då rösterne spriddes på flere, ! tt mindre. Hvar och en har nemligen velat å ena idan göra uppmärksamheten mot detta förhållanSE NA EEE NA ENN