Aftonbladet – 1 februari 1847, sida 4

menniskovänner! som gören det voda för det godas skull, ställen edra steg till huset MM 4 Packartorgsgatan, inpå gården till venster är en liten gul trädörr, som förer ned till en källarsvale, derinom en dörr till höger vistas 2:ne redliga, arbetsamma och fattiga qvinmor, en 70:årig gamma och hennes sonhustru , hvars man ifrån en murarställning föll ned, vid namn Sjöberg, och slog ihjel sig. Pe hafva i 24 är arbetat och sträfvar tillsammans, ärligt, men knappt försörjt sig, nöjda med sin lott, så länge de kunnat arbeta: nu har den yngre enkan, under sysselsättning af kläders upphängande, nedfaMit från en stege och hrutit ena benet af sig, och ligger sjuk och krossad både till kropp och själ: kan på många veckor icke komma på fötterna igen. O! förbarmen eder, och räcken de arma en om n aldrig så liten skärf. Du bar ej nedlagt din gåfva förgäfves der; de äro tacksamma för den minsta lindring de erhålla; de skola bedja Gud för dig ech dem som äro ditt hjerta kära. Minnet af de glädjetårar, som skola glänsa i deras ögon, blifrav för dig en rik källa till hugsvalelse, om sorgen söker sig väg att gästa äfven i din boning: Då skall ock sist i Fadrens rike Dig möta detta glada ljud: Det goda du bevist dit like, Det har du ock bevist din Gud! För gåfvorna skola tacksamt redovisas.