ken evighet sedan vi sist träffades! — får jag blanda till en tumlare åt er? Ni vet att jag aldrig dricker er gemena smörja; men i Champagne och Bordeaux kan jag göra hvem som helst beskt dn SMen hur fan kan ni fördriva svarta tankar ur ert hufvud med sådana vattenaktiga drycker ? Svarta tankar! — på hvad då ? På svarta gerningar, Jason. Vi ha ej trä fats, sedan ni godtgjorde mig, för det jag rekommenderade er sjukvakterskan, som skötle er onkel under hans sista sjukdom. Nå, än sen, stackars poltron? Grabman rynkade ögonbrynen och bet sig i de tjocka läpparna — Jag är ingen poltron, det vet ni I sIcke när någonting skall göras, men väl Sedan det blifvit gjordt. Ni trotsar verklighe-: ten, och darrar för skuggan. Jag vågar påstå, att ni ser spöken på ljusa dagen, Grabman. Ah; men det tjenar till intet a:t tala med er. Ni kallar er Jason för ert gula hårs skull, l eller emedan ni älskar det gylle ne scki net; men era gamla kamrater kallade er Skallerormen, och ni har dess blod, l:ksom dess gift.: nÄfven dess tjusningskraft. tillade Jason med: ett sällsamt leende, hvilket, ehuru Lills ordt och skrymtaktigt, likväl hade en viss blidhet, som mycket förhöjde ansigtets behag, detta an-. sigte, hvilket mången skulle kallat skönt och alla erkänt för regelbundet och symmetriskt. Jag finner åtminstone tio kärleksbref på mitt bord, när jag kommer hem. Men nog om så-. dant strunt: jag är här i affärer. Juridiska, naturligtvis; jag är er man —; hvem är offret ? och ett ohyggligt grin i Grakmans ansigte kontrasterade med det milda små-! leende, som ännu hvilade öfver gästens anlet.-, Irag. i Nej, något mindre äfventyrligt, mon icke, mindre inbringande, än våra gamla upptig. Det är en affär, hvarpå ni kan förtjena hun-; lratal, tusental — som kan förflytta er från! denna håla, och gifva er West End till fällt för! pra spekulationer — som kan förvandla ert; sin till Lafitie och er sill till villebråd — som an åter lyfta upp den afsigkomne advokaten