bejen af Tunis blifvit emottagen i Paris. Det anmärkes att man derigenom lillerkänt bejen utmärkelser, dem Porten omöjligen kunde godkänna åt en af sina vasaller. Såsom en hufvudomständighet anföres att bejen fått företräde hos konungen utan att dervid presenteras af Turkiets i Paris varande sändebud. — Hr Bourqu-noy tycks ha råkat i förlägenhet vid denna not, och icke haft annat att svara derpå, än hvad som deri finnes vederlagdt på förhand, nemligen att en turkisk mission väl funnes i Paris, men att den vore ny, och ofta obestt; hvilket ieke upphäfver det factum, att den fanns der. — Detta svar troddes föranleda en ny not. I början af året skulle det till Wien bestämda nya turkiska sändebudet Schekib Effendi anträda resan dit, men taga vägen öfver Rom, för att till påfven framföra den så ofta omtalade lyckönskningen ifrån sultanen, och — hvad man äfven i Pera trodde sig veta — afsluta en handelstraktat emellan Kyrkostaten och Turkiet, sedan underhandlingar derom, efter hvad förut är nämndt, blivit inledda af den till Konstantinopel för ett pir månader sedan anlände påfliga konsuln i Marseille, m:r Escalon. Hr Negrelli, österrikiska ombudet vid den i Paris hållna ingeniörskonferensen om kanalen mellan Medelhafvet och Röda hafvet genom näset vid Suez, var den 42 Janusri återkommen till Wien. Den berätte!se han afgifvit öfver förslagets utförbarhet var ganska gynnsam. Åt de i Alexandria bosatta Engelsmännen har Mehemed Ali skänkt en tomt, på en välbelägen plats, till uppbyggande af en evangelisk kyrka. Detta är första gången en protestantisk kyrkobyggnad blifvit tillåten i Egypten. At en dylik förehafves i Jerusalem, vid den nyligen inrättade anglikanskt-preussiska biskopens residens, är bekant. EERO