på lyckans hjul — för att sedan rulla ne igen, kanhända; men det är er egen sak. oopFör tusan, säg mig då, hvad det är! ut brast Grabman ifrigt, i det han sköt undan de anspråkslösa lemningarna a sin aftonmåltid stödde armbågarna mot bordet, och fördjupade hakan i sina fuktiga händer, under det att ö gonen, som uppklirnade och fingo e!t slugt oci girigt uttryck, voro fästade på främlingen. Saken är denna, sade Jason: det var er gång en gammal rik baronet, vid namn St John, som bodde på en gammal egendom : Hampschire, som kallas Laughton. Ifan va ungkarl — och han disponerade sjelf sin egendom. Han hade två systerdötirar och en mera aflägsen slägting. fIlans äldsta systerdotter vistades kos honom — man förmodade att hon skulle bli hans arfiag. rska; omständigheter, som jag ej behöfver nämna, ådrogo flickan onkelns misshag — Lon ble! förvisad hans hus. Kort derefter dog han, lemnande sin slägting — en mr. Vernon — sin egendom, som sedermera i sinom tid skulle tillfalla Vernons a:komlingar, eller, i brist af sådana — först den yngre systerdotirens barn, och derefter den äldres, som blifvit förklarad arfiös. Den äldre gite sig, och blef enka, men hade inga barn. Hon gifte sig åter, och fick en son. Ilennes andra man fattade af någon anledning dåliga tankar om sin hustru. Under sin sista sjukdom (han lefde icke länge) beslöt han att straffa hustrun genom att rö!va modren. Han skickade bort sonen — och vi hava ej ännu verit i stånd att upptäcka, hvar han finnes, Det är denna son, som ni skall skaffa till rältan Jag förstår, jag förstår! — Fortfar, sade Grabman. Pen sonen är då nu den ende återslående arfvingen. Huru försvann han? — när? — hvilket år? — hvart leder spåret ? Tålamod! Ni skall i dessa papper finna upplysning både om tiden, då han försvann, och om barnets ålder; gossen kunde då ännu ej tala. Nu till spåren. Fadren — har Jag sagt er hans namn? — nej — Alfred Braddell — hade en vän, som kade hans förtroende mer, än de öfriga — John Walter Ardworth, en afskedad officer, ruinerad, förföl d at diskontörer, judar och exekutionsbetjenter. Vi