drog sig tillbaka — smällde igen dörren. Och främlingen stoppade sina ritmaterialier i fickan yttrande med ett föraktfullt löje åt Beck, som smugit sig undan i en yrå — M 7 vet nog, att han bör akta sig för NM 4. Gå på nuv, och skynda dig sen!) Under det de fortsatte sin gång, hörde de liktjufven dundra och svärja i sitt näste; detta ljud påskyndade Becks steg, tlls han vid nästa uppehållsstäl!e homtade andan och öppnade en dörr. Jason slängde honom åt sidan och inträdde först. Rummets inre viltnade om bällre omständigheter, än hvartill kunde slutas af omgifningarna, Golvet var betäckt med åtskilliga slags mattor, hvilka fordom varit af oika firger och mönster, men af tiden blifvit sammangjutna till en enda massa af olja och buldan. I spisen brann en god brasa, ehuru det var temmeligen varmt i luten; en mängd böcker parade hrng väggirna, och af volymernas yttre kunde man sluta, att de voro arbeten i lagfarenheten; 1 elt hörn stod en pulpet på höga fölter, cn sådan som nyttjas af skrifkarlar, äf vensom en smalbent stol. På ett bord framför elden lågo d spridda gvarlefvorna af qvällsverden, bestående i ben, och skelettet af en sll; och ångan uppsteg ur en bägare, innehållande ett fludium, färglöst som vallen, men giftigt som bränvin, Rummet var orent och snuskigt, och viltnade om råa och oordentliga löfnadsvanor, men det förrsdde ick? armod eller brist; det hade et utseende a: en egen smutsig komfort — svinefs komfort i den varma stion. Invånaren i detta rum sted i harmoni med lokalen. Föreställ er en man af medelmåttig storlek — icke mager, men saknande all slags muskulös köttighet, upphlåst, pussig, förstörd. Ian var klädd i grå nelisnatirock och knäbyxor, skrynkliga och nedsmulsade strumpor, tofflor på fötterna. Hans mage var ansenlig, Lans ben dercmst skelettlika; kinderna fylliga och uppsvällda, byn svartblå och marmorerad med blyfärg, liksom på en vattensot-patient. Hu vudet var flöcktals betäckt med tunt, gulaktigt hår och såg stånd:igt ut, ty pannan var hög och syntes ärnu högr:, emedan mannen här