Aftonbladet – 1 februari 1847, sida 1

i vägen, innan han kom till en briställig, groft tillyxad, svart trappa, som knarrade und r han; fölterlb Tyst, tyst! sade Beck mellan tänd:rna, då främlingen, i det han stonnade vid andra tra ppår, temligen högt och ohöfligt rågade om mr Grab nan bodde mellan skorstensriren. ,Tyst, tyst! — väsnas inte så der, eller kommer JM 7 ihop med cr, Hvad bryr jag mg om M 7, och hvad fan MH 7 för en? En liktjuf! hviskade Beck, med en rysning. Det är en krabat, som är mycket lättsöfd och ej tycker om, att man stör he ans nattro. Han är ett vilddjur, när han blir arg — håret skulle resa sig Jå ert hu:vud, om ni finge höra honom.n Då skulle jag ha god lust att höra honom,) sade främlingen nyfiket. Och, medan han önnu talade, öppnades plötsligt dörren till MM 7. Ett stort hufvud med tofvigt bår stack fram och två dåsiga ögon, tll hälften öfverdracna med en hinna 2, liknande de tåglars, som lefva t kadaver, mötte rimlingens djerft blixtrande blickar. Död och förbanaelse! vrålade vidundreis röst, lik åskans dån, om ni väsnas här vid min dörr, skall j.g göra er till mat åt doktoerna, era rackare!n Vänta ett ögonblick, mn artige vän sade rämlingen och tog tt steg framåt; det skulle roa mig alt afteckna dilt hufvud. Hufvudet stack åter fram utom dörren och med det en ofantlig bröstceh axelbyggnad. Men den djerifve främlingen skrämdes icke derat. Hon framtog helt lugnt en penna och började sin teckning på baksidan af ett bre Liktjufven stirrade rå honom ett ögonblick i stum förvåning; men det som föregick var, likasom artislens kallblodighet, något så nytt för honom, att hn blef or dentligt rädd. Han