Aftonbladet – 1 februari 1847, sida 1

skor och battar, eller andra dylika sinnrika på und, Bredvid porten fann man ex rad af tio eller tolf klocksträngar, sann-likt tllhöIrand2: de åtskilliga våningar, i hvilka huset var indeladt. Främlingen syntes ej särdeles f rtrolig med dessa ställets iurättninsar. Ian stod jen stund oviss, hvilken sträng han skulle välja; men slutligen riktades hans uppmärksamhet på en m:ssingsbricka, som var fästad vid en af de många slrängarna, och hvilken, ehuru det v: för mörkt att kunna dechiffrera inskriften, dock tycktes utmärka något högre anspråk än de öriga namnlösa strängarna; han vågade då att rycka på strängen, hvilket förorsakade ett pinglande ljud, starkt nog att väcka hela huset ur dess stil.het. Inom en minut öppnades ett fönster i en a! de öfre viningarna, ett bufvud tittade ut och ena röst som vittnade om låga utsväningar — rå, hes och missljudande — ropade: hvem är der ?) vAr det ni, Grabman?, frågade den främmande, tveksamt. ) Jaz Nicholas Grabman, lagkarl, till er tjenst sir: och ert namn ? Jason, svarade fremlingen. i pHoilah der! Beck ropade den sträva rö-. sten till någon inne i huset, gå ner och öppna; porlen. Snart knarrade den tunga porten, och en ful figur, halfklädd och med en tumslång bit af en: talsdank i cn söndrig lykta, som han bar i! handen, visade sig för Jason. Denne betraktade skarpt den trasiga portvaktaren. pBor ni här?, Jan, svarade Beck med sin vanliga djupa bugning; uppe i vinden, i sällskap med råttoörna, det satans packet!, j Nå, gå förut — håll upp lyktan: elt för-. bannadt mörkt hål! mumlade Jason, nära alt. stupa omkull öfver allehanda skräp, som låg