Aftonbladet – 30 januari 1847, sida 2

Det är visserligen ej otroligt, att åtskilliga blanc Rysslands provinser ligga ett godt stycke uton skönhetslinien, och för öfrigt betvifla vi icke at! nämnde pjes möjligen förmår elektrisera er kalmuckisk eller baschkirisk salong, men öfverallt annorstädes tro vi att hvarje musikalisk åhörare helst önskar undgå denna öronfägnad För öfrigt lärer pjesen vara författad af Maure; vid något brådskande tillfälle, churu han ec funnit lämpligt att erkänna sitt faderskap til densamma. Att serskildt skildra den bravur den osvikliga säkerhet, hvarmed hr Gulomy utförde pjesen, vore visserligen öfverflödigt, di man känner, hvilket utomordentligt välde denne konstnär eger öfver sitt svåra instrument. Hr Sack utförde capriecion öfver svensk folkvisor af B. Romberg: en snillrik tonmålning af stor dramatisk effekt. Hr Sack hade således träffat ett ganska godt val, och om han än icke återgaf taflan i stort med hela dess rika färgskiftning, så erhöll man dock en efterbildning i det finaste stålstick, som säkert ingen tög : betraktande utan mycket intresse. I sångväg gåfvos 2:ne serdeles vaekra nummer af en ung musikälskarinna, hvars vackr: röst, hvars musikaliskt rena och känslofulla fö redrag redan förut hos hvarje sångvän vunnil så lifliga sympathier. I första numret — Ro sen af Spohr — hindrades hon väl af rädsle att denna gång göra sin intagande talang full gällande, men i det följande, som bestod a tvenne folkvisor och Nordbloms sköna sång Ungmön i lunden,, förmådde hon mera obehindradt uttrycka sig i det själfulla tonspråket hvilket, så behandladt, aldrig kan förfela sir verkan på en oförderfvad känsla. —U— ARON