Aftonbladet – 30 januari 1847, sida 2

Oaktadt alla de blandade sinnesrörelser Ardworth erfarit vid läsningen af skrifvelsen, blef han dock djupt rörd af tönen i hennes röst och af hennes känsloutbrott; han böjde s:g ned och kysste hennes framräckta händer. Derpå uppsteg han hastigt, gick ett par slag fram och tillbaka på golfvet, mumlade för sig sjelf, stannade midtför fönstret, öppnade det, liksom för ätt hemta luft, och drog djupt efter andan. När han vände sig om, var dock hans ansigte lugnt; hastigt lade han armarne i kors öfver det breda bröstet och yttrade högt, dock snarare till sig sjelf, än till Lucretia: Hvad betyder i alla fall det namn, vi fått af våra fåder! Vi skapa sjelfva vårt öde! Oäkta född el!er ädling, det bekymrar mig ej. Gif mig ädla förfider, och jag skall ej vanära dem; tag ifrån mig ända till min fars namn, och mina söner skola i mig hafva en stamfader En enkel höghet uttalade sig i hans stränga ansigte och den fria hållningen af hans kraftful:a gestalt, när Han yttrade detta. I detsamma öppnades dörren och Varney inträdde plötsligt. Desse begge män hade stundom råkats hos madame Dalibard, utan att någon närmare förtrolighet uppstått dem emellan. Varney var kallt höflig emot Ardworth och höll sig på afstånd ifrån honom; Ardworth deremot kände ordentlig vedervilja för Varney. Med den instnkt, som tillhör en oförderfvad, redbar och gedigen natur, upptäckte han genast och fattade stor afsmak för det tillgjorde, falska, öfverdrifna och ihåliga uti Gabriel Varneys tal och skick, ända till hans gång och snitten på hans kläder. Ardworth saknade den Percival St. Johns barnsliga och sköna rikedom på känsla, som lätt behagar och lätt fattar behag, samt lätt öfvergår ti!l varm beundran för all talang och all utmärkthet. På konsten, såvida den ej hunnit sin högstaståndpunkt, satte Ardworth ej ringaste värde; Varneys målningar och kompositioner voro för honom ingenting; lika liten aktning kände han för Varneysskrytsamma, ytliga prat i litterära ämnen eller hans vana att slå omkring sig med metafysiska spetsundigheter. Han såg i honom blott en charla