Aftonbladet – 30 januari 1847, sida 2

promenad utåt fältet, och sedan — bort med dessa töcken kring det förflutna och det till-kommande; det närvarande är åtminstone mitt! Vv. VÄFVARENA OCH VÄFVEN. Men, sade Varney — under det vi följa en inbillad ledtråd, och söka skaffa den unge advokaten först ett namn och sedan någon förmögenhet — hvilka mått och steg har ni tagit, för att möta den fara, som hotar mig — för att, i fall våra efterforskningar misslyckas, tillförsäkra er sjelf oberoende? Månader hafva förgått och ni har alltjemt bäfvat tillbaka för verkställandet af den stora plan, på hvilken ni byggde, då Susanna Mainwarings dotter lemnades i er vård. Hvarföre, i dessa sällsynta ögonblick, då jag ännu erfar menskliga känslor, återföra mig till hämdens och brottets djupaste afgrund? O, unna mig den öfvertygelsen, att jag ännu äger en son! Afven om John Ardworth, med sina talanger och sin upphöjda själ, nekas mig! — en son, om än i trasor, jag :skall göra honom rik! — en son, om än okunnig, som den råaste bonde, jag skall ingjuta i hans själ min mörka vishet! — , en son — en son! — mitt hjerta vidgar sig vid det ordet, Ah, du hånler! Ja, mitt hjerta vidgar sig, men icke af en svag moders vämjeliga ömhet. I en son skall jag lefva upp igen — återvända från denna plågsamma och förfärliga tillvaro — åter smaka min ungdoms ljufva känslor. Genom honom skall jag resa mig från mitt fall — stark genom hans styrka — stor genom hans storhet. Det är gmedan jag blef född till qvinna — hade en qvinnas små passioner och sjukliga svaghet, som jag är hvad jag är; — jag skulle vilja förflytta mig sjelf in ien mans själ — en man har förmåga att bandla och företrädesrätt att höja sig till makt och anseende. I mannens bronznatur ville jag då ingjuta den erfarenhet, hvars frätande elementer bräckt det svaga käslet. Ja, Gabriel; till vedergällning för allt vad jag gjort och uppoffrat för dig, begär jag blott ditt biträde till verkliggörandet af detta, min sönderslitna och vinddrifnå varelses enda hopp. Haf tålamod. — vänta — sätt icka