Aftonbladet – 29 januari 1847, sida 2

MJ ÖT Am AI tiver — vore kanske blott ett skämt af hans gamla akademi kamrater, eller, i bästa fallet, blotta utgjutelser af någon enfaldig bevndrares tomma entusiasm. Men den nu bifogade penvingsumman nekade honom att längre fästa s:g vid någotdera af dessa förmodanden. Hvilken af hans bekanta kunde hafva råd till ett så kost samt skämt eller ett så ansenligt understöd? Han var förlägen, och med denna hans förlägenbet blandade sig äfven ett slags fruktan. Okonstlad, allvarszm, oromanti-k, i detta ords allmänna bemärkelse, väckte hos honom denna sjelftsgna fribet att bespeja honom, denna tillvällade rättighet att råda, detta ej af honom beviljade privilegium att understödja honom, samma kä sla af oro, som äfven den djerfyvaste erfar vid buller i mörkre. Denna dag kunde han ej arbeta mera — han kunde ej återtaga sina Law Reports. Orolig gjorde han ett par slag upp och ned i sin nedrökta kammare, inläste derpå brefvet och omslaget, tog sin hatt och gick, med sin vanliga snabba, slängende gång, ut i fria luften. Men brefvet lig konom alltjemt i tankarna. pPonera,, sade han nästan hörbart, ponera att jag vore af högre börd och hade ait vänta mig est rikt arf, då kunde jag vara lika lätt om hjertat som andra lättingar; och Helena — den äl-kade Helena!, — han stadnade, suckade, skakade sitt okammade hår med dess vårdslösade lockar, och tillade: — Liksom j.g ändå kunde vinna n flickas hjerta! Af män kan jag göra mig aktad, fastän jag är fattig — en qvinnas kärlek torde jag ej kunna vinna, fastän jag vore rik! Bah! man gör ej en Mercurius af hvad trä som helst; och jag för min del är en trägud, som näppeligen duger till älskare. OÖaktadt detta samtal med sig sjelf, ställde Ardworth mekaniskt sina steg till Brompton, och stadnade, med cen viss känsla af blygsel öfver sig sjelf, vid det hus der Helena och hennes tant bodde. Det var en byggnad, som stod afsides från alla småbus och molmgårdar i denna vackra förstad, halfvägs ner i en smal gränd, och kringstängd af en hög, melankolisk mur, i hvilken en liten port, hvars färg blifvit bläddrig el!er fläckig gerom luftens inverkan,