OM SKYDDS-SYSKONFÖRBUNDET. (Slut fr. gårdagsbl.) Nästa bref (vi låta slumpen bestämma valt är från en ung prestdotter i landsorten: — — )Mållte jag kunna verka något, om är aldrig så litet för den goda saken! ty ingenting kan väl anses heligare och mera maktpåliggande än att söka draga sin nästa från brott och nöd. Men detta är elt svårt problem att lösa. Mina iakttagelser under detta år hafva varit både sorgliga och glada. Hvad barnen beträffar (Ly ag har både en bror och en syster) ha:va de alltid varit snälla; hvad den öfriga familjen an: går har jag gjort sorgliga rön af liknöjdhet oc! ringa omtanka. Och att jag i det ställe: kunde som jag borde, bjelpa och skydda miova sm: vanner. pHvariör jag kom att äfven taga gossen, va af den orsak, att jag trodde mig kunna utrält: något med honom; han är 40 år, och var til den grad försummad med sin läsning alt hal ej kände bokstälverna, då jag började läsa me honom. Han har svårt att tala, och kan e ännu rent uttala alla ord. Då jag rätt allvarligt frågade modren efte orsaken till denna försumlighet, sade hon, at hon trodde att han aldrig skulle kunna lär sig alt läsa Detta har jag dock börjat få någo hopp om; han har nu kommit så långt att ha arbetar för alt kunna lära sig utantill de 4( Buden till snart instundande husförhör. Flickan är ctt litet vackert och snällt barn men ännu så liten, att jag ej kan börja arbet med henne; hon har godt hufvud och tycke redan förstå mig, då jag talar med henne. dag har jag varit hos mina skyddlingar och på allt vis sökt ingiiva modren och de äldre sy skonen lust till arbets och flit, i det jag för :;sökt öfvertyga henne, alt det hon genom ar