Aftonbladet – 25 januari 1847, sida 3

Red. har med posten från Norge fått sig tillsänd, med begäran om meddelande i tidningen, följande reklamalion, som här införes i öfversättning: Till Aftonbladets Redaktion! I MM 275 af Ert Blad för 4846 har ni gjort ett utdrag af en uppsats i Det Norske Morgenbladp M 306 angående mig, hvilken sannolikt i följd af obekantskap med norska förhållanden, är så vanstäld, att den är alldeles osann och högst kränkande för mig; och då uppsatsen i Morgenbladet dessutom är en ilskefull smädelse och förvridning af egentliga förhållandet, hvarom ni väl kunnat öfvertyga er genom att läsa Tillägget till Morgenbladet JM 352 och 353, tillåter jag mig anhålla om rum i Ert Blad för nedanstående anmärkningar. I följd af norska Lagarne skall socknarnes allmoge bygga och underhålla åtskilliga byggnader för sin prest; och detta var hvad Hölands Formandskab, sedan det sjelf hade förklarat den gamla byggningen kassabel, beslöt utföra, men utan inverkan ifrån min sida. Byggandet öfverläts efter anbud åt främmande arbetsfolk. Det var följaktligen dertill förbundet arbetsfolk från bygden, som arbetade derpå, och beskyllningen att jag har bortlejt sådant folk, är derföre både osann och förnärmande; men må, som sagdt är, vara uppkommen genom missförstånd. Visserligen talas i nyssnämnde Morgenblad om bortlejande af torpare (,Huusmend,); men härmed förhåller sig helt enkelt så, att fyra torpare förrättade det dem åliggande slåtterdagsverke, hvarom mera nedanföre, hos en af mina grannar, i stället för hos mig, sedan de:sa torpare och jag derom öfveronskommilt. En ibland prestens bestämda inkomster, enligt norska lagarne, är äfven en slåtterdag om året af torparne, hvilken, om den ej utgår i arbete, betalas med vederlag i penningar. Då jag nu önskade bekomma detta vederlag, efter hvad som alltid härstädes varit sed och bruk att erlägga, och efter min tanka är lagenligt, uppmanade några en del ibland torparne att icke betala mer än hälften; och när jag icke fann mig belåten dermed, utan önskade få en stadgad grund för vederlaget, valde jag att få frågan afgjord vid domstol; i följd hvaraf jag företog pantning hos de gensträfvige, emedan detta är det sätt, som norska lagen föreskrifver, när dylika afvifter icke gäldas. Saken angår således en prineipfråga, som önskas afgjord genom Domstols utlåtande; och att ingenting annat innefattas i pantningsitgärden, visar sig deraf, att jag icke låtit försälja någonting af det utpantade. Den ärade Redaktionen torde häraf se huru oförskylladt icke blott jag, utan äfven norska presterskapet blifvit utsatt för vanärande beskyllningar i Ert Blad; och då jag hyser det förtroende till Er, att Ni ej vill förnärma en obrottslig man, hoppas jag att Ni äfven söker i Ert Blad återkalla de ärekränkande yttranden, som der förekomma, så väl emot mig, som norska presterskapet i allmänhet. Att min ofvanstående framställning af saken är sann, finner ni bekräftadt af nedan undertecknande herrar här i Församlingen, likasom ni ock kan se -: det af norska Morgenbladets N:r. Holands Prestgård i Norge, Högaktningsfullt d. 28 December 4846. Gab. Fayc. Att ofvanstående framställning af hvad som Paåserat är sann, betygas af 4. S. Bery, eC. Paulsen, J. . Ostbyr, tyttmästare och ........ pP.-t. Ordförande o. ordförande, Förlikn:s-kommissarie.. .J. Hegerdahl, J. D. Först, Ofverstelöjtnant. Procurator.